interjuv / att leva vidare utan sitt barn

För ett år sedan blev jag inbjuden att skriva på ett ställe , där man gick ut i hela världen. Jag skickade iväg några av mina berättelser och de gick upp i topp på 7e plats. Jag blev sedan interjuvad av de som företrädde sidan och så här blev denna interjuven

DU HAR SKRIVIT I HELA DITT LIV, SÄGER DU, OCH DU HAR OCKSÅ GETT UT EN BOK PÅ EGET FÖRLAG. ÄR DU FÖRFATTARE PÅ HELTID?

Åh nej jag är inte författare på heltid, Detta är min första bok som jag gett ut.Sen har jag ju alltid skrivit sen jag varit liten, både dikter och noveller och drömmen har ju varit att ge ut en bok.Att det skulle bli en bok om min värsta mardröm det hade jag ju aldrig tänkt

DIN BOK BEHANDLAR ETT SVÅRT ÄMNE - FÖRLUSTEN AV ETT BARN. BLEV SKRIVANDET ETT SÄTT ATT FÖRSÖKA KOMMA IGENOM DEN VÄRSTA TIDEN?Ja en del av mitt sorgearbete la jag nog ner på skrivandet.jag hade ju ett stort behov att sätta ord på alla mina känslor som vibrerade runt i en enda stor röra i min kropp. Jag ville inte leva och jag ville leva.Och att sätta ord på mina känslor var bra för mig.Min bok Till minne av Marcus är en väldigt känslig bok , men också mycket kärlek och glädje av att ha fått vara mamma till Marcus

DET HÄR FÖRNEKANDET AV SANNINGEN SOM DU BESKRIVER I "MIN KOLONILOTT" - ÄR DET VANLIGT VID EN SÅDAN HÄR FÖRLUST, TROR DU?JA absolut. Man är ju inne i en sådan chock.Jag brukar kalla det för glasbubbla. Man sitter i en glasbubbla och förstår inte vad det är som händer.Man tror inte vad folk säger. DITT BARN ÄR DÖTT. det är för mycket att ta in i den lilla kroppen. Det är som en film som spelas framför en, och man vill bara sluta att vara skådespelare i den.Sen fast det gått fyra år sedan min Marcus dog, så har jag fortfarande svårt att förstå att detta har hänt. Jag tror det finns en polett i hjärnan som aldrig riktigt trillar ner.Det är lättare att leva och inte helt förstå, än att leva och förstå.

VAD HAR DINA DIKTER OCH BERÄTTELSER FÖRE DEN HÄR HÄNDELSEN HANDLAT OM?

Kärlek, vänskap, olika människoöden

HAR DU NÅGRA ANDRA STORA INTRESSEN UTÖVER SKRIVANDET?

När man mister sitt barn så blir man en helt annan människa. Jag brukar dela upp mitt liv i före och efter. I mitt liv före Marcus dog så var jag en otrolig sportmänniska.Mina fyra pojkar spelade fotboll , så vi reste Sverige runt på olika fotbollsarangemang. Jag älskade att dansa och sjunga och läste mycket böcker, och att vara med mina barn.I dag i livet efter så är det mina barn och mina två hundar som är mitt intresse. tycker om stillheten och åker ofta ut i skogen eller havet

DET HÄR MED EGEN FÖRLAGSVERKSAMHET ÄR KANSKE EN SAK SOM KANSKE KAN INTRESSERA EN DEL AV OSS ANDRA. ATT GE UT EN BOK DEN VÄGEN - ÄR DET VÄLDIGT KRÅNGLIGT OCH DYRT?

Nej det är inte alls krångligt. Man får ju titta lite på förlagen , vem som har bäst priser att ge. Sen beror det på hur mycket man vill göra själv. Jag gjorde mycket av boken själv. Omslaget gjorde jag själv, fick lite hjälp av en vän med bilden på omslaget, samma vän hjälpte också till att rätta lite i boken. så att allt skulle se snyggt ut.Sen beror det ju lite på hur många man vill trycka upp och hur man går ut med sin bok.Vill man ha hjälp att få ut sin bok så kostar ju det också.Men allt detta gör jag själv.Det är ju ett långt projekt.

ÄR DET FLER BÖCKER PLANERADE?

Finns planer på det, men det blir i så fall ett 10 års perspektiv

KAN DU GE NÅGRA KOMMENTARER TILL DE VERK NÅGON ANNAN MEDLEM PUBLICERAT PÅ SANE , VERK SOM DU TYCKER OM? (konstnär, musiker eller skribent)

Jag tycker att sebastian Myrander  skriver väldigt bra, och jag tycker om att läsa hans berättelser. Han är en stor begåvning enligt mitt tyckande