Ni Kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?
När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.
Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?
okänd författare
Lånar i dag Olle Bergmans ord " Jag gråter varje dag, ibland kommer det tårar också"
Hittade denna dikten bland mina anteckningar, och den passade så bra in på mig.
första åren var jag så öppen med min sorg, jag stod på kyrkogården och skrek ut min förtvivlan. Jag skrattade hysterisk, Jag talade, berättade och ältade min sorg med alla som ville lyssna. Jag var som en öppen bok, där sidorna gapade av fulla smärtsamma sår. Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle klara av att leva mitt liv utan min förstfödde son.
Nu har jag levt utan honom i fem år och fyra månader. Har han varit borta från mig i fem år? FEM långa år. Jag har vandrat här på jorden i över fem år utan min Marcus.I dag har jag ett rätt ok liv, jag jobbar , pratar om annat än döden. men så fruktansvärt förändrad som människa. orkar inte låta andra människor komma mig in på livet, vill vara för mig själv. har ett fåtal sorgesystrar som står mig otroligt nära, som har blivit mina sanna vänner. Nu skall vi snart ha en träff med föräldrar som mist sina barn, och det skall bli så underbart att få vara med mina vänner, skratta, dricka vin, laga mat tillsammans och bara vara.
Jag försöker och kämpar varje dag,.att skratta fast hjärtat gråter, ja det klarar jag nu.
Har inte varit inne på datan så mycket denna helgen, har fått en muskelinflammation i ryggen, och det känns inte så bra. Så läser jag en fantastisk bok : Skuld, skam och rakblad av Agnetha Erson Eriksson. Kommer att skriva mer om boken här när jag läst den färdigt
en varm kram till er alla från Marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
.gif)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar