Att mötas i sorgen/ att leva vidare utan sitt barn

                      

                          

Har haft en fin helg , med mina fina sorgevänner. Vi möttes upp alla på kyrkogården där en av mina vänners son bor. På kvällen stod vi där och tände marchaller och ljus. Sen tände vi en thailänsk rislampa som for upp i skyn över kyrkogården.Det blev en fin upplevelse.

Vi har ätit gott, druckit vin och öl och pratat och pratat och pratat. För mig har det varit så otroligt viktig att möta andra föräldrar som mist sina barn. Att jag kunnat hjälpa andra och mitt skrivande har varit ett sätt för mig att bearbeta min sorg.Jag har ju ordnat flera stora träffar, just för att andra ska kunna få möjligheten att finna att man inte är ensam.

Hade jag inte träffat dessa underbara människor, så vet jag inte hur jag skulle klarat det. Jag såg mig ofta inspärrad på ett mentalsjukhus, med en tvångströja, gungande på en stol. Men mina vänner hjälpte mig. Vi har en stor respekt för varandra. där man ger och man tar. Därför älskar jag mina fina vänner så otroligt mycket.

Flera av mina vänner som förlorat sina barn, har precis som jag skrivit böcker om sin sorg efter sitt barn. Där har vi också en respekt för varandra. Denna veckan kommer jag att lägga ut och rekommendera böcker som jag tycker är värda att läsa. Det är inte bara av föräldrar som mist sina barn, utan det finns ju andra sorger här i livet också. Så häng på denna vecka, så kanske ni hittar något boktips som ni skulle vilja läsa.