fredag 1 februari 2008

Ängladikt skriven till mig / att leva vidare utan sitt barn

Hej Mari-Anne!

Som bifogad fil, får du en dikt jag skrivit till dig. Det är mitt sätt att tacka dig för att du alltid är så aktiv och stödjande på VSFB. Vet att mamma (Mari-Anne Jacobsson) så många gånger funnti tröst och stöd i dina ord!

Ta hand om dig och de dina! Varm kram/Karin

Till en änglamamma

 

Till alla änglabarn

en liten bön jag bad

Var rädda om varandra

långt upp i änglastad

 

Ge er gärna tillkänna

vi vill förnimma er

Vill känna i vårt hjärta

– hur ni emot oss ler

 

Ni tittar ner på oss

som alltjämt saknar så

Ni stöttar nog varandra

– för att få oss att förstå

 

Att detta inte är allt

att ingenting är slut

För alla änglabarn

– finns med till världens slut

 

Karin Jacobsson (Syster till Markus, 76-05)

Tack snälla fina Karin för din fina dikt till mig och alla andra änglamammor.Dina dikter går rätt in i mitt hjärta. kram från Marie-anne

var vänlig ej kopiera denna dikten , den är skriven till mig

Blir så glad av att få sådant här. Sen marcus dog har jag skrivit mycket och hjälpt många människor som mist sina barn. Att berätta och skriva och blotta sina känslor i ens mardröm, har betytt för andra att de känt att de inte är galna.Sorg är ju galenhet. Jag blev tokig när Marcus dog, och jag gjorde saker som jag aldrig skulle gjort förrut.Men jag har vågat berätta. Sen finns det säkert de som tycker att jag  är helt knäpp. Men som sagt det bjuder jag på. Jag är född till den människan jag är och jag är född att leva mitt liv.Jag har alltid struntat i vad folk tycker om mig. När man mister sitt barn , ja då blir man tokig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar