Livet är en fest, och du är bjuden

LIVET ÄR EN FEST OCH DU ÄR BJUDEN

Kikade in på din väns sida och såg dessa orden citat Marcus.Ja det var ord du alltid sa, och det var så du levde.Jag vet att du gjorde mycket i ditt korta liv.Att du tyckte att livet var en fest och du levde verkligen i 170 ibland.Att din telefon alltid ringde, för alla ville ha med dig.Kom ihåg en tjej som jag träffade för ett tag sen.Hon berättade att hon och hennes kompisar hade träffat dig, och de ville att du skulle följa med på en fest.De hade suttit hur länge som helst utanför vår port och väntat på dig, medan du fixade till dig. Det är så gott att höra när folk som kände dig berättar saker om dig. Ja för dig var livet en fest och du bjöd in alla.Men ändå hann du med att i lugn och ro sitta och diskutera med din mamma.Vad jag saknar våra djupa och långa samtal Marcus.

Men Marcus livet är en fest, och vi är inbjudna till den, så vi försöker leva vårt liv utan dig här på jorden. Vi gör så gott vi kan och vi kämpar varje dag.

Tack älskade sonen min för att du hjälper oss och ger oss styrka. älskar dig in i evigheten

           MAMMAN

SÅ sliten hon vandrar på livets gång,

och skriker av sorg sin klagosång.

Efter sonen som hon en gång fött,

som nu ifrån henne dött.

 

De frågor hon alltid inom sig har,

i tankarna för alltid stannar kvar.

För det enda svaret som hon vill ha,

är om hennes son har det bra.

 

Med sorg och tomhet i sin blick,

hon tänker tillbaka på det liv hon ej fick.

På sonen vacker och grann,

som på ett ögonblick bara försvann.

 

Till ett annat liv i ett annat land,

tänk att bara kunna sträcka ut sin hand.

Och säga de magiska orden,

kom tillbaka till din mamma här på jorden.

ÄLSKAR DIG MARCUS IN I EVIGHETEN

skriven av Marie-anne Thörnström den 14/3-2003

mamma till Marcus 82-02

Tack Agnetha

Fick ett fint omdömme om min bok, har fått i ett mejl innan av Agnetha författare till boken Skuld, skam och rakblad.

Den andra bok jag precis avslutat med är Mari-anne Thörnströms bok "Till minne av Marcus".

Boken handlar även den om mardrömmen om att mista sitt barn. Den 7 okotber 2002 ringer det på dörren och utanför står två poliser och en präst. Det talar om för Mari-anne att hennes son Marcus hittats död i en lägenhet. Marie-anne berättar målande om hennes väg ner i avgrunden av sorg när hon förlorat hennes älskade son.

Marie-anne har fyllt boken med tankar i berättande form men även med dikter. Den dikt som fångade mig är "Jag har vandrat tusen mil" eftersom jag kan känna Marie-annes smärta i den långa vandring hon gjort.Jag berörs av den enorma kärlek Marie-anne har för sina barn, även dom har förlorat någon dom älskar. Mycket känslor kom till mig som jag gjorde att jag fick stanna och titta på. Tacksamhet över att ha alla mina nära och kära kring mig är en insikt som kommit starkt när jag läst båda böckerna.

Marie-annes bok kan du beställa genom att gå in på hennes blogg metrobloggen.se/till minneavmarcus.

Tack Agnetha kram från Marie-anne

Amanda

Vilken känsla hon har när hon sjunger låten . Nu skall jag ut i det soliga vädret, visst blåser det. Men en långrunda kan vara skönt

Sen blir det i väg till jobbet

kram till er alla och ha en fin dag

Vill ge dig vingar

                        

Vi skulle vilja ge dig vingar

så att du kunde flyga med vindarna.

 

Vi skulle vilja ge dig himeln,

så att du kunde sjunga med änglarna.

 

Vi skulle vilja ge dig hela världen,

Men allt det där har du redan.

 

Så vi kan bara ge dig

det vackraste vi äger

 

Vår kärlek till dig

Vi älskar dig.

 

okänd författare

GRIPANDE LÄSNINGEN

             

                           MIN KOLONILOTT

I oktober 2002 fick jag en liten kolonilott, det var en liten plats på södra kaserngatan, där jag bott innan jag flyttade till min nuvarande lägenhet.Kolonilotten var liten, man fick sitta på gräset, och där fanns inget tak eller någon liten stuga.Jag skötte min kolonilott jättebra , med riktig omsorg.Köpte massor med blommor och hade alltid tända ljus där.Jag har ju alltid älskat änglar , så det började jag också köpa och sätta dit.Jag gick dit varje dag och påtade och räffsade.Det var många andra som också började gå till min kolonilott.En del sa faktiskt att det var den vackraste kolonilotten på hela stället.

Ofta var det också som andra satte blommor, änglar och ljus där.

En dag när jag kom dit där , så var det någon som hade satt dit en sten där. Jag förstod ingenting, och ännu mindre förstod jag när jag såg att det stod min äldsta sons namn på stenen.Visserligen var det många som gick runt och talade om att han var död, men det var ju sådana sjuka människor som man läser om i tidningarna.De var ju helt galna.Visst var det ett halv år sedan jag såg min son, och han hade aldrig varit borta så här länge. Det var bara en gång som jag inte kunde nå han på telefonen.Då ringde han senare från arlanda i stockholm och talade om att han ville att jag skulle hämta han på everöds flygplats.Jag var ju själa glad att han ringde, jag hade ju varit så orolig. När jag stod på Everöd kom han tillsammans med en tjej som han presenterade som sin flickvän. Han hade åkt flyget upp på en ungdomsbiljett för att hämta henne. Men nu visste jag faktiskt inte var han var.Men jag trodde att han åkt utomlands. Kansker han var i israel och plockade apelsiner. Mia och han hade ju pratat mycket om att åka ut i världen. Men Mia var ju här. Ja hon kom till mig nästan varje natt och såg till att jag mådde bra. Jag mådde väl bra, jag hade ju min kolonilott att gå till.

I allafall så stod hans namn på den där stenen, den var väldigt vacker .En blå sten med silverstänk i.Ok tänkte jag den får väl vara kvar på min kolonilott.Det var väl något fjant kommunen hade hittat på, att kolonilotten skulle vara namnad, och det var väl kanske han som skulle ärva den , den dagen som jag var död.

Det var fler än jag som hade en liten kolonilott att gå till.En del skötte sina, men en del gjorde inte det. Jag där var faktiskt väldigt många på det stället där jag hade min.

Ibland när jag stod där , så grät jag väldigt mycket, och det var när jag började tänka på vad alla sa till mig. Ja de där sjuka galna människorna som sa att min son var död. Nej, nej det är inte sant. En gång tog jag till och med till våld mot en som sa det. Jag slängde en ciggarrettpaket i pannan på henne. Det var ju dumt av mig.Jag skulle ju klara av att behärska mig mot en galning. Men just då tyckte jag att det var ett jävla tjatande på mig om att min son var död, och att galningarna sa till mig att livet måste gå vidare

Jag fortsatte att sköta min kolonilott.En nyårafton hade jag druckit alldeles för mycket champange.Fick för mig att jag skulle gå ner till min kolonilott på natten.Vet egentligen inte vad jag skulle göra där. Men säkert ville jag titta till så inte några raketer hade ramlat på min kolonilott.

Jag hade aldrig sovit över vid min kolonilott, för där var ju inget tak. Men eftersom jag gått ner så mycket i vikt och inte sovit på nätterna, så blev jag så trött när jag stod nere vid min kolonilott.Jag hade päls på mig, så jag la mig ner i snön och somnade.

Det var ju många som vallfärdade till min kolonilott, så mitt i natten blev jag väckt av två killar. Antagligen skulle de också ner och se på min fina kolonilott, så inga raketer hamnat på den.Jag kände dem, för de var kompisar till min son.Han som galningarna sa var död. Ja det hade ju kunnat slutat illa, men som sagt jag hade ju päls på mig.

Galningarna, ja som tur var så började de försvinna , så jag slapp dem.Visst hade jag kanske behövt dem ibland, men skit samma. De bara ljög för mig och sa att min son var död.

Min kolonilott var jag väldigt stolt över för den var så vacker.Men jag förstod inte riktigt varför min son aldrig hörde av sig, varför jag gick ner i vikt ,varför jag inte sov och varför jag grät så mycket.Jag hade inte hört något från honom på över ett år. Kanske var det som galningarna sa , att han var död.kunde det verkligen vara sant, var det därför han inte kom. Jag fortsatte sköta min kolonilott. sätta blommor och rensa ogräs och räffsa löv.Men någonstans började jag långsamt förstå. Förstå att jag varit inne i en chock , eller en glasbubbla.Galningarna hade kanske rätt. Det var kanske jag som var galen eller ? Kanske var det så att min son var död, Han kom ju aldrig hem och jag hade inte anmält honom som försvunnen hos polisen. Min kolonilott då, den som var så vacker?

Det tog lång, lång tid att förstå. För visst var det så. Det var jag som var galen av sorg och min vackra kolonilott det var min sons grav.

Skriven av Marcus mamma marie-anne thörnström den 1/11- 2004.

Denna berättelse finns i min bok TILL MINNE AV MARCUS-en bok om att mista en älskad son.

Minns när jag höll i en föreläsning utanför Lund, hur det är att mista ett barn,då avslutade jag med denna berättelse och inte ett öga var torrt.Ja det var så här det var för mig, jag fattade inte att min son Var död. Hur skall man kunna fatta att ens barn dör före en själv, det är ju fel turordning.Det är ju mina barn som skall begrava mig. I min familj blev turordningen fel, och det får jag leva med

kram till er alla och tack för att ni läser min blogg, och delar en stund av detta livet som blev mitt, ett liv med en bruten syskonskara

Fick ett underbart mejl

Hej Mari-anne!
Tusen och åter tusen tack för dina varma ord! Jag har läst klart din bok.
Den berör mig så otroligt mycket. Jag känner din sorg genom märg och ben,
din stora kärlek till Marcus men även till dina andra barn. Vissa delar är
som om du beskrivit min sorg även om vi inte gått igenom samma sak. Min sorg
över vad mina barn fått genomlida träder fram starkt när jag läser din bok,
på ett sätt som inte är tärande utan renande. För varje gång vi tar på det
som gör ont blir sorgen lättare att bära, så är det för mig.

Jag blir arg när jag läser om mannen som lurade din son och som förkortade
en ung människas liv så syniskt. Jag hoppas att han får lida men som man
säger What goes around comes around. Det brukar finnas en rättvisa även
sådana här gånger.

Mina tankar går till dina andra barn. Många förstår inte hur illa de andra
barnen kan fara vid traumatiska händelser i familjen. Min yngsta dotter har
farit väldigt illa av att se stora syster må så dåligt men också av att jag
blev sjuk i MS. Vi har vid flera tillfällen tiggt och bett om hjälp men
ingen förstår vidden av det "bortglömda barnen". Det här är en så viktig bit
att lyfta fram.

Det känns bra Marie-anne att vi funnit varandra. Jag berättar om din bok när
jag är ute och pratar om min bok. Böcker som våra är så dyrbara för det
rymmer så mycket kärlek och verkligt liv. Jag hoppas verkligen att det dyker
up ett tillfälle där vi kan träffas och utbyta tankar. Jag kommer att skriva
en djupare "recension" om din bok på min blogg. Är du ute på mässor och
berättar om boken? Jag och min dotter planerar att åka till Bokmässan i
Göteborg i september. Det ska bli kul eftersom hon kommit ut med hennes bok
i dagarna och hon har redan fått så bra respons på boken.

Ha det gott, min vän. Jag ser framemot vårt framtida möte. Vi starka kvinnor
ska hålla ihop.

Varma härliga kramar Agnetha

Med vänlig hälsning
Agnetha Ersson Eriksson

tack Agnetha för ditt fina mejl. jag blev så rörd.

Agnetha har skrivit boken Skuld, skam och rakblad, som ni kan läsa om i några inlägg längre ner på min blogg. En mycket läsvärd bok.

Jag tror att fåglarna ger oss tecken från andevärlden

Har nu kommit hem från jobbet och vill dela med mig av en vacker bild. För mig är fåglarna ett tecken från andevärlden. Minns så väl när jag några månader efter Marcus dött satt på gården , och en fågel började flyga fram och tillbaka framför ansiktet på mig. Den var så nära så jag kände vingslagen. jag tyckte det började bli lite obehaglig att den var så nära mitt ansikte. Så jag sa högt , nu får du sluta Marcus, då flyger fågeln bort och sätter sig på staketet, tittar på mig och sen flyger den i väg. Jag är helt säker på att våra små fåglar kommer med tecken från våra nära och kära i andevärlden.

Jag älskar att vara på mitt jobb och jag tycker det är så underbart att vara med mina arbetskamrater. det är bara en av mina chefer och en kollega till mig, som vet att jag mist mitt barn. känner att jag inte vill berätta. för där på mitt jobb, kan jag vara lite gammla "Marie-anne ", skratta och skoja. och det behövs för att orka vidare. Nu skall jag gå och lägga mig, se om det blir lite bättre väder i morgon , så jag och hundarana kan åka ut i skogen och äta frukost. men de säger att det skall bli mer storm. Ja, Ja det finns väl värre saker än en storm.

god natt mina nyfunna vänner

kram från Marie-anne

God natt min älskade Marcus. Din och min själ är för alltid sammansvetsade av en mycket stor kärlek. saknar dig älskade son

Avslutar nu

Så avslutar jag för i dag , med en vacker bild. Här i skåne har det regnat hela morgonen, så det har inte blivit någon skogspromenad med hundarna.Utan jag har mest suttit här vid datan . Nu skall jag laga lite mat och sen skall jag åka till jobbet. Jobbar alltid på kvällarna. För det tycker jag är bra. dels för att jag har två stora hundar och de slipper vara själv, utan har alltid sällskap av någon.

Önskar er alla en fin dag och tack för alla nyfunna vänner jag träffat här.

kram från Marie-anne

Ser någon hur jag mår?

Ni Kanske tror mig
när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.
När inte glansen finns i ögat
finns det nån som tåren ser?

När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.
När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.

Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.
När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?

okänd författare
kram från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

interjuv / att leva vidare utan sitt barn

För ett år sedan blev jag inbjuden att skriva på ett ställe , där man gick ut i hela världen. Jag skickade iväg några av mina berättelser och de gick upp i topp på 7e plats. Jag blev sedan interjuvad av de som företrädde sidan och så här blev denna interjuven

DU HAR SKRIVIT I HELA DITT LIV, SÄGER DU, OCH DU HAR OCKSÅ GETT UT EN BOK PÅ EGET FÖRLAG. ÄR DU FÖRFATTARE PÅ HELTID?

Åh nej jag är inte författare på heltid, Detta är min första bok som jag gett ut.Sen har jag ju alltid skrivit sen jag varit liten, både dikter och noveller och drömmen har ju varit att ge ut en bok.Att det skulle bli en bok om min värsta mardröm det hade jag ju aldrig tänkt

DIN BOK BEHANDLAR ETT SVÅRT ÄMNE - FÖRLUSTEN AV ETT BARN. BLEV SKRIVANDET ETT SÄTT ATT FÖRSÖKA KOMMA IGENOM DEN VÄRSTA TIDEN?Ja en del av mitt sorgearbete la jag nog ner på skrivandet.jag hade ju ett stort behov att sätta ord på alla mina känslor som vibrerade runt i en enda stor röra i min kropp. Jag ville inte leva och jag ville leva.Och att sätta ord på mina känslor var bra för mig.Min bok Till minne av Marcus är en väldigt känslig bok , men också mycket kärlek och glädje av att ha fått vara mamma till Marcus

DET HÄR FÖRNEKANDET AV SANNINGEN SOM DU BESKRIVER I "MIN KOLONILOTT" - ÄR DET VANLIGT VID EN SÅDAN HÄR FÖRLUST, TROR DU?JA absolut. Man är ju inne i en sådan chock.Jag brukar kalla det för glasbubbla. Man sitter i en glasbubbla och förstår inte vad det är som händer.Man tror inte vad folk säger. DITT BARN ÄR DÖTT. det är för mycket att ta in i den lilla kroppen. Det är som en film som spelas framför en, och man vill bara sluta att vara skådespelare i den.Sen fast det gått fyra år sedan min Marcus dog, så har jag fortfarande svårt att förstå att detta har hänt. Jag tror det finns en polett i hjärnan som aldrig riktigt trillar ner.Det är lättare att leva och inte helt förstå, än att leva och förstå.

VAD HAR DINA DIKTER OCH BERÄTTELSER FÖRE DEN HÄR HÄNDELSEN HANDLAT OM?

Kärlek, vänskap, olika människoöden

HAR DU NÅGRA ANDRA STORA INTRESSEN UTÖVER SKRIVANDET?

När man mister sitt barn så blir man en helt annan människa. Jag brukar dela upp mitt liv i före och efter. I mitt liv före Marcus dog så var jag en otrolig sportmänniska.Mina fyra pojkar spelade fotboll , så vi reste Sverige runt på olika fotbollsarangemang. Jag älskade att dansa och sjunga och läste mycket böcker, och att vara med mina barn.I dag i livet efter så är det mina barn och mina två hundar som är mitt intresse. tycker om stillheten och åker ofta ut i skogen eller havet

DET HÄR MED EGEN FÖRLAGSVERKSAMHET ÄR KANSKE EN SAK SOM KANSKE KAN INTRESSERA EN DEL AV OSS ANDRA. ATT GE UT EN BOK DEN VÄGEN - ÄR DET VÄLDIGT KRÅNGLIGT OCH DYRT?

Nej det är inte alls krångligt. Man får ju titta lite på förlagen , vem som har bäst priser att ge. Sen beror det på hur mycket man vill göra själv. Jag gjorde mycket av boken själv. Omslaget gjorde jag själv, fick lite hjälp av en vän med bilden på omslaget, samma vän hjälpte också till att rätta lite i boken. så att allt skulle se snyggt ut.Sen beror det ju lite på hur många man vill trycka upp och hur man går ut med sin bok.Vill man ha hjälp att få ut sin bok så kostar ju det också.Men allt detta gör jag själv.Det är ju ett långt projekt.

ÄR DET FLER BÖCKER PLANERADE?

Finns planer på det, men det blir i så fall ett 10 års perspektiv

KAN DU GE NÅGRA KOMMENTARER TILL DE VERK NÅGON ANNAN MEDLEM PUBLICERAT PÅ SANE , VERK SOM DU TYCKER OM? (konstnär, musiker eller skribent)

Jag tycker att sebastian Myrander  skriver väldigt bra, och jag tycker om att läsa hans berättelser. Han är en stor begåvning enligt mitt tyckande

Du kommer att kalla henne mamma

Det var en gång ett barn som just skulle födas.


Barnet frågade Gud:"Dom säger att jag ska bli sänd till jorden i morgon, men hur ska jag kunna leva där, liten och hjälplös?"


Gud svarade:"jag ska välja ut en ängel åt dig. Och din ängel ska vänta på dig där och ta hand om dig.

Barnet frågade:"Men här i himlen behöver jag inte göra något annat än sjunga och skratta och vara lycklig."

Gud sa:"Din ängel kommer att sjunga för dig och le mot dig varje dag. Och du kommer att känna att din ängel älskar dig och vara mycket lycklig."

Barnet frågar" Men hur ska jag kunna förstå vad folk säger när jag inte kan språket?"

Gud svarade."Din ängel kommer att säga de allra vackraste ord du kan tänka dig och med stort tålamod och kärlek kommer din ängel att lära dig att prata".

Barnet frågar."Och vad ska jag göra när jag vill prata med dig?".

Gud svarade:"Din ängel kommer att lära dig att knäppa din händer och att lära dig att be."

Barnet frågar."Jag har hört att det finns elaka människor på jorden. Vem ska beskydda mig?"

Gud svarade:"Din ängel kommer att försvara dig även om det är med fara för sitt eget liv."

Barnet frågar."Men jag kommer väl att vara ledsen jämt för att jag inte kan se dig längre?"

Gud svarade:"Din ängel kommer att berätta för dig om mig och visa dig hur du kan hitta mig. Och jag finns alltid nära dig."

Just då var det mycket lugnt i himlen men man kunde höra röster från jorden och Barnet frågade: Gud, om jag måste lämna dig nu, tala om vad min ängel heter."

"Hennes namn är inte viktigt.

Du kommer att kalla henne"mamma "


(författare Emma Bombeck)

 

Gråt inte vid min grav

Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.

Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.

okänd

Poletten / att leva vidare utan sitt barn

POLETTEN

Under dessa fem år och fyra månader som marcus varit borta, har jag inte riktigt förstått, och i dag vet jag att jag aldrig kommer till att förstå det fullt ut. är det ett sätt att skydda mig själv från att leva i kaos hela mitt liv? är det ett sätt att lura mig själv ? är det ett sätt att försöka gå vidare på mitt eget sätt här i livet ? jag vet inte och just nu orkar jag inte bry mig om att försöka hitta svaret. Jag flyter med , ligger på vatten ytan och flyter. ibland åker jag ner till djupet i vattnet, kan inte andas och kippar efter luft, men jag vet att jag inte drunknar i min sorg, jag överlever varje gång och tar mig upp till ytan.

Första året var i kaos, skrik, gråt, förvirring, chock,panik allt allt svämmade över i fruktansvärda känslor. jag ville inte leva , jag ville till mitt barn.efter ett år skulle ju allting bli bra, ja det sa ju alla. Det snackades om sorgeår. fast jag inte trodde fullt ut på det, så fanns den där lilla tanken i mitt huvud att visst skulle det väl bli bra då.Ni som läst min bok vet vad jag trodde skulle hända.

När ett år gått och inget hände, jag fick ingen belöning utan allt var bara fortfarande kaos och förtvivlan och en fruktansvärd saknad efter mitt barn, min älskade stora son.

Det har nu gått lång tid, men ännu längre skall det bli innan jag träffar marcus, om inte jag dör i morgon eller övermorgon. ingen vet, det vet jag i dag. livet kan ta slut så fort , så fort.

Jag vet i dag att min polett om att Marcus är död aldrig kommer att åka ner. Jag kommer inte att förstå det, och så får det vara just nu.Jag vet att han har det bra där borta i änglarnas stad och jag vet att vi träffas igen.Jag vet att han är hos mig ibland och att han ger mig massor med styrka att klara av livet utan honom . Det får vara så nu.

Jag lever varje dag med saknaden efter honom, jag lever varje dag med hans vackra ansikte framför mig, hans leende vackra ansikte. Och det är så jag får ha det just nu.ibland sticker kniven mig i modershjärtat hårt och brutalt, en låt, ett par vita byxor en barkroppad yngling, men även huggen överlever jag, gång på gång .

Jag har förändrats mycket som människa, ser jag mig själv i spegeln så ser jag ingen glädje över livet i mina ögon, som jag gjorde förr.jag sminkar mig och köper kläder , men det är stor skillnad på insidan och utsidan. Glädjen i dag kan jag känna när jag är med mina barn och mina hundar och med de föräldrar som mist barn, de som förstår.

Men poletten den som sitter där och gungar i min hjärna, den har jag inget bekymmer med att den skall dingla ner. låt det vara så här nu, det blir enklast så. just nu.Det är nog lättare att leva med att inte förstå.än att leva vidare och till fullo förstå

Älskar dig in i evigheten Marcus

Rörd till tårar

I går fick jag så fina ord om mig som människa.Dina vänner är så underbart fina Marcus och de saknar dig så mycket. Din vän M skrev detta i sin dagbok efter att vi pratat med varandra i telefonen. jag blev så rörd när jag läste det. Jag har fått tillåtelse att använda hennes ord om mig här.

M s blogg :

Har pratat med Min lilla Vän idag och det kändes så Jävla Bra!
Får så Mycket Positiv Energi av denna Underbara Människa!
Att en helt vanlig Människa som kan få mig så berörd!
Att vara så Ärlig..
Att vara så Stark...
Att ha sådant Tålamod...
Så Jävla Ball...
Så Jävla Omtänksam
Hon har ett HJÄRTA Av Guld!
Ja HON är MIN IDOL !!!!!!

Tänk om jag bara kunde vara hälften så Bra Mamma som hon är!
Och jag är Så STOLT över Dig där uppe....
Att Du vart med på en Speciell dag Betyde Mycket för Din Familj, men du gjorde även mig Stolt som Kunde se hur lyckliga de vart!
Men låt Bli att hitta på Dumheter hos mig för det är lite irriterande va????
Och UTAN denna Familj vore Världen Katastrof, ni ger så mycket Kärlek!!!

SAKNAR DIG MASSOR VÄNNEN !!!!!!!
Men vi ses snart igen!
Och Glöm nu inte att var med Mig på Mina Speciella Dagar, You Know....

KOM NER, DU SAKNAS....

Peace... Tack lilla gumman för att du finns

Tack snälla M, du får mig att gråta

Blir helt rörd, Marcus vänner har betytt så otroligt mycket för mig , sedan han lämnade oss.De har verkligen stått vid min sida. Tänk när han levde, då var hans vänner alltid hemma hos oss. Jag minns en av hans kompisar som sa till mig en gång. De skulle ut och som vanligt kramade jag om min Marcus , pussade honom på kinden och sa var rädd om er. Då sa hon, jag önskade att jag hade en mamma som sa så till mig. För mig har det alltid varit naturligt att säga till mina barn, jag älskar er och krama om dem.

Även när Marcus dog , så öppnade jag mitt hem för vännerna, och det var många nätter som jag öppnade dörren för någon som ville in och prata. Min Marcus satte sig i människors hjärta. Han var en underbar och snäll kille, som man inte kunde låta bli att tycka om. Älskar och saknar dig så Marcus

Fin Dikt

Så få ord, men dikten säger så mycket. För mig blir aldrig livet som det en gång var, men jag försöker göra det bästa av situationen som jag hamnat i , just för mina andra fyra underbara barn. Nu skall jag gå ut en lång runda med hundarna. Tycker om att gå ute i mörkret, och vi brukar alltid hitta nya vägar. Hundarna och jag.

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.

Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Heniksson

BOKTIPS / Skuld, skam och rakblad

SKULD,SKAM OCH RAKBLAD

av Agnetha Ersson Eriksson

I en unik och självutlämnande biografi berättar jag om min kamp för att hjälpa min dotter och familj. Boken är känslofullt berättad och tar oss med på en resa som pendlar mellan hopp och förtvivlan. Boken andas hopp mitt i det mörka och ger exempel på hur våra attityder och fördomar påverkar en familj som befinner sig i kris.

Boken vänder sig till föräldrar, barn och ungdomar, de som arbetar inom psykatri och sjukvård, skolpersonal. Boken är framför allt riktad till dig som vill få en insikt om att livet är fyllt med positiva utmaningar och möjligheter. Det gäller bara att våga se det positiva i alla kriser som dyker upp i din väg.

Jag fick ett mejl av Agnetha, med en förfrågan om att vi skulle byta bok. "absolut" var min spontana reaktion.

Efter att ha läst Agnethas historia, så har jag bara ros att säga om hennes bok och hennes kamp för sin dotter Emelie. LÄS BOKEN

Hej Agnetha

TACK från djupet av mitt hjärta , att jag fick dela din svåra historia. Jag kan förstå ångesten, och paniken, men jag kan aldrig förstå det mörka av att skära sig, för jag har aldrig gjort det.Du delar med dig av ditt svåra på ett ärligt och rättfram sätt.Känner igen mig själv i dig. mamman som alltid var ett steg före.

jAG BLEV VÄLDIGT BERÖRD AV DIN BOK, men också så förbannad på sjukvården i dag, att precis som du skriver, att det är lättare att ha ont i benet än att ha ont i själen.

Jag hade aldrig i mitt liv besökt psyk innan Marcus dog. Men då var jag tvungen att åka in akut flera gånger för ångesten höll på att slita sönder varenda organ i min kropp. Jag fick ingen hjälp, och jag kände till slut , att när jag ringde på nätterna att de tyckte jag var jobbig.

Vi går ju igenom olika sorters sorger här i livet.Men barnen är ju ens allt.

Jag är så tacksam för att jag fått läsa din fina bok och jag kommer att skriva in din bok på min hemsida över böcker som jag rekommenderar.

Tack Agnetha och jag känner när jag lärt känna dig genom din bok att dig skulle jag gärna vilja ta en fika med, tror vi hade kunnat ge varandra en hel del, för båda vet vi vad smärta är , fast på två olika sätt.

en bamse stor kram till dig du stora starka kvinna

men även vi stora starka kvinnor behöver ha en trygg famn att gråta ut i ibland

Och min varmaste kram till din dotter Emelie, för hennes sätt att kämpa. Emilie, .EN UNIK KVINNA Är vad du är, och en förebild för andra som befinner sig i den situationen som du befann dig. Du är en förebild för att det går att hitta ut från mörkret, och du har en röst som talar om att vi måste se vad som händer med våra ungdomar

En ros till Agnetha och Emilie

Du kan även beställa boken genom att maila på

info@atenga.se

Mer info om boken finns att läsa på

www.atenga.se

Dokumentär /att leva vidare utan sitt barn

I kväll på Tv 2 kl 20.00  visas en dokumentär som heter Rosa drömma svarta hål.Den handlar om tre kvinnor som mister sina män och står ensamma med sina små barn och sin sorg.

En av männen som dog i en bilolycka Benny är son till en av mina vänner

Tycker om den

visst är den bra ?

Saknar dig

 SAKNAR DIG

 

Så stor är saknaden efter dig.

Den smärtar i min kropp,

och får mitt hjärta att brista.

Jag lider alla helvetes kval,

så stor är saknaden efter dig.

 

Jag letar överallt efter dig,

vill bara att du ska komma.

Blott bara för en liten stund.

Så jag än en gång fick höra orden,

Mamma, jag älskar dig.

 

Jag tänker alltid på dig,

varje minut,varje timme,varje dag.

Vill bara krama dig en gång till,

och veta att du har det bra.

 

Mitt barn,du var mitt allt.

Den obeskrivliga kärleken jag känner,

den är så stark,så stark.

Det gör så ont att älska,

när du inte längre finns i livet.

 

Men i mitt hjärta och mitt minne,

finns du mitt barn alltid kvar.

Vid min sida skall du alltid vara,

och din röst skall jag alltid höra,

djupt inom mig.

 

Älskade barn, som stod mig så nära,

var du bara ett lån?

Varför fick du inte vandra,

en längre tid här på jorden?

hos dina nära och kära.

 

Det finns så många frågor

som jag har till dig.

Kanske får jag leva med alla dessa frågor,

kanske får jag svaren,

den dagen som vi möts igen.

 

För en dag min älskade son,

så möts vi igen du och jag.

Tills dess får jag vandra här på jorden,

och minnas de fina åren,

vi hade tillsammans du och jag.

Jag älskar dig in i evigheten Marcus.

Din Mamma den8/12-2002

 

BOKTIPS / Livet är den väg du redan går

LIVET ÄR DEN VÄG DU REDAN GÅR

MED LENA KLARASDOTTER

Boken om mitt liv. Där jag berättar om det som jag tror ledde mig rakt in i utbrändheten. Eftersom jag levt ett liv som inte är så vanligt, så har jag lämnat ut mig mycket i den! Hoppas ni vårdar mina ord väl!

Det är inte någons fel.
Det är inte mitt fel.
Det är egentligen inte fel.
Det är detta som är livet.
Livet är den väg du redan går ger en bild av ett liv, avslöjande och utlämnande. Att tidigt bli med barn och efter 20 år som gift och hemmafru bli djupt bedragen och efter att ha skaffat en utbildning i ett efterlängtat yrke på sin första semesterdag bli mött av: ?Jag vill skiljas?.

Gifte om sig blev lurad på pengar och skild igen. Brodern tog livet av sig, mamman sörjde ihjäl sig ett år senare och pappan fick cancer och dog ytterligare 3 år senare. Dålig ekonomi, sjukdomar, barn som mådde dåligt och nytt arbete som skolsköterska följde i spåren, men även det bästa som hänt henne, en ny kärlek!
Då kom hennes egen stora livssorg. Hon gick i väggen, blev riktigt sjuk utan att förstå.
Läs om kampen för att komma tillbaka med inblandning av försäkringskassan, sjukvård, läkare, kuratorer och psykologer och sedan piller och rehabilitering förstås.
’Min kamp gick ut på att jag skulle bevisa att jag kunde, att jag dög.? Igenkänningsfaktorn är viktig och Lena hoppas att boken kan hjälpa någon drabbad.




Boken kan beställas på denna länken

bokia.adlibris.com/se/product.aspx

Denna boken rekommenderar jag starkt, en fin bok och Lena skriver på ett öppet sätt och blottar sitt liv för läsaren

Hej Lena

Förlåt att jag dröjt lite med mitt mejl om din bok, Men ibland så orkar jag inte bara ta tag i vissa saker, ja , jag tror att du förstår efter att jag läst din bok.

Jag vill börja med att berätta , att hade jag fått välja att köpa en bok, så hade jag inte köpt en bok om utbrändhet. Men efter att jag läst på din blogg i över ett år nu, så har jag fastnat för den personen som du är.Att du skriver dikerk från ditt hjärta, och det är det som fångar mig hos personen. Just känsligheten att våga blotta sig själv från sitt innersta . Precis så är jag också, och vågar berätta från mitt innersta rum

.Din bok fångade mig så mycket, redan från början. När jag började läsa om dina sommrar hos din mormor och morfar, så försvann jag många år tillbaka. För precis så hade jag det hos min farmor och farfar.Och när du beskrev deras hus, så var det som jag var tillbaka i farmor och farfars kök.

När du miste din bror Mikael, så grät jag och kände igen hur din mamma aldrig fick tillbaka sin livsglädje. Att behöva mista sitt barn, ja då blir man aldrig som man var förrut.Dina ord på din mammas dödsbädd, rörde mig djupt i mitt hjärta.För det är så jag hoppas att någon säger till mig, den dagen jag tar mitt sista andetag. " Mamma , nu får du äntligen träffa Marcus igen ".

Jag älskade ditt sätt att skriva, och ibland låg jag uppe till halv fem på morgonen, för4 jag kunde inte sluta läsa. Din bok är viktig , precis som min.och att vi kan dela med oss av de värsta stunderna i våra liv.Tack Lena för att jag fick din bok, för att jag hjälpte dig med tips och ideer hur du skulle göra för att få ut den.

Kram från Marie-anne Thörnström

författare till TILL MINNE AV MARCUS-en bok om att mista en älskad son

 

på denna länken har Lena skrivit om min bok

skolskoterskan.wordpress.com/2008/01/17/blandad-kompott/

Öppet brev till föräldrarna, vars barn misshandlade Riccardo till döds

Öppet brev till föräldrarna,vars barn misshandlade Riccardo till döds..

..samt till alla er andra vars barn ännu inte slagit ihjäl någon..

Jag inser att detta inlägget inte kommer att nå särskilt många av er,då medierna inte kommer att vara intresserade av att publicera det,samt att "ledarsidan" på mest rekommenderade inlägg är ockuperat av andra "viktigare" saker..

Men jag skriver ändå i frustration och i egenskap av förälder samt medborgare i ett land där vi fortfarande kan göra något åt dom galenskaper som tar sig värre och värre uttryck..

Till er föräldrar vars barn misshandlade Riccardo till döds,vill jag bara säga,att om ni nu aldrig varit så pass närvarande att ni gett era barn en värdig chans att lära sig respekt och empati,så är det på tiden att ni tar bladet från munnen och gör något vettigt NU..

För nu har det uppenbarligen gått för långt,då alla dom ungdomar som glorifierar och hjälteförklarar era barn,nu tar sig friheter som måste få ett stopp..Att femtio ungdomar jagar en ung tjej som anmält två av era barn för misshandel börjar likna en "trend" som tydligt visar att ett människoliv inte har något värde för vissa..

NI har chansen att åtminstone göra ett försök att ställa saker och ting någorlunda tillrätta genom att göra ett uttalande och fördöma det som just nu pågår..NI har chansen att tala om att det era barn gjorde var fel och ingenting annat..

Jag förstår att det kan vara så att era liv slagits i spillror på grund av vad som hänt,men ni kan heller inte frånsäga er ansvaret som föräldrar,och absolut inte genom att tiga er ur situationen..

NI har chansen att göra något NU..Och detta inte minst i respekt för Riccardos familj och till Riccardos minne..

Till alla andra föräldrar,och i första hand de föräldrar vars ungar var med i jakten på den unga flickan,vill jag säga..VAKNA UPP..Snart kan det vara ER tur att behöva stå där med ett barn som begått en av de värsta handlingar en människa kan göra..

Snart kan det vara ER tur att vakna av att polisen ringer på dörren för att tala om att ERAT barn blivit ihjälslaget..Och detta på grund av att gänget valde att hitta någon ny att ge sig på..För tro inte för allt i världen att det bara är oskyldiga som drabbas av våldet..Nej,det gör även dom som slagit in på den kriminella banan..

Och vad ska ni säga då..Vad ska ni säga den dagen då det står klart och tydligt att ni aldrig fanns där för era barn,när dom som bäst behövde er..Klarar ni av att leva med det..

Är erat svar JA..så talar det sitt tydliga språk varför era barn härjar fritt som dom gör idag..

Är erat svar NEJ..så är det verkligen på tiden att ni gör något väldigt drastiskt,och det NU..Ni kan inte längre vänta på att visa att era barn betyder mer än någonting annat,om så nu är fallet..Stå inte där en dag och ångra er,då det redan är försent..

FÖR LIVET FINNS HÄR OCH NU..

OCH CHANSEN ATT GÖRA NÅGOT,DEN HAR VI ALLA..

Men vi kan inte döma barnen om vi som vuxna individer inte har gett dom något tydligare och bättre alternativ än att springa omkring på gatorna helt utan mål..Och där måste vi alla som föräldrar ta vårat ansvar..

Till sist vill jag bara önska flickan i sammanhanget,all lycka på jorden..Ingen ska behöva utstå vad du fått genomlida..

S.O.T.D. / Michael

Har lånat detta inlägg från Michel på aftonbladets blogg

blogg.aftonbladet.se/19734/perma/713848

Säger god natt med en fin låt/ att leva vidare utan sitt barn

Jag har alltid lyssnat mycket på Björn Afzelius och Mikael Wie.Minns när jag och min f.d man såg Björn Afzelis på Karlskrona konsethus för många år sedan.Jag spelade en av mina favoritlåtar på Marcus begravning. Tusen bitar.

Denna låten född fri, hjälpte mig mycket när marcus dog, jag spelade den om och om igen. För mig blev musiken också en hjälp i sorgen. Tänk vilka snälla grannar jag hade, aldrig de klagade när jag spelade Marcus musik mitt i nätterna, när han dött.

Tack Björn för alla dina vackra texter, din musik lever alltid vidare

Ett ljus för Björn Afzelius, som är tillsammans med min älskade Marcus i änglarnas stad

Från djupet av mitt hjärta / att leva vidare utan sitt barn

För ett halv år sedan så skrev två tjejer till mig. De ville köpa min bok TILL MINNE AV MARCUS.De skulle sedan använda min bok till att skriva en c-uppsats på högskolan. Denna uppsatsen skulle handla om sorgen efter ett älskat barn. Jag är djupt rörd och tacksam för att just min bok blev utvald tillsammans med Olle Bergmans och Susanne Rolfsdotter.

Jag har nu läst deras C-uppsats och den är mycket bra skriven och jag har fått tillåtelse av Sandra och Johanna att använda denna på min hemsida, just för att dela med mig av detta hemska, som det är att förlora ett barn.

TACK Sandra och Johanna. Det har varit en stor ära för mig att bli omnämn i er uppsats och en stor ära för mig att ni valde min bok.

Ni har gjort ett mycket bra arbete och jag önskar er stort lycka till i ert framtida arbete och med er socinom utbildning.

FRÅN DJUPET AV MITT HJÄRTA TACK

Marie-anne Thörnström

På dessa länkarna kan ni läsa c uppsatsen , som är väldigt lång, men värd att läsa. Jag har valt att dela upp den i sex delar.

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R113.htm

http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R112.htm

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R111.htm

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R110.htm

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R109.htm

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/dagbok_desc_T2_R108.htm

BOKTIPS / diktbok Taggtråd i mitt hjärta

TAGGTRÅD I MITT HJÄRTA

AV YAMILE LINDGREN

Jannifer Andersson mördades den 20 Juni 2001 i Nacka, endast 18 år gammal.

Det här är orden som inte fick plats inombords.Tankarna och känslorna som var tvungna att komma ut när saknaden efter en mördad vän blev för stor.

Jennifers vän Yamile Lindgren har samlat ihop de dikter hon skrivit under de fem år som gått sedan mordet. Resultatet är den här diktboken, en bok som i den bästa av världar inte hade funnits.

Diktboken kan beställas på denna länken

www.ja-stiftelsen.se/

säg ja till ett tryggare samhälle utan våld

Jag läser många dikter, och för mig skall en dikt fånga mig in i hjärtat, och den skall vara skriven så att man känner känslorna. Yamile skriver direkt från sitt hjärta, så jag rekommenderar hennes diktbok.Går du in på länken Ja stiftelsen och köper något i butiken så säger du också JA till ett tryggare samhälle utan våld.

Själv blir jag rädd för allt våld i dag. ungdomar som rånar, misshandlar och mördar andra människor. Vi som föräldrar måste ge våra barn en trygghet och tala om för dem vad som är mitt och ditt, och framförallt att man slår inte på andra människor eller tar någons annans liv.

Jag stod vid din säng i natt / att leva vidare utan sitt barn

Jag stod vid din säng inatt, jag kom för att titta till dig.
Jag såg att du grät, och hade svårt för att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår:
"Det är jag mamma, jag har inte lämnat dig, jag har det bra, och jag mår bra Jag är här hos dig".
Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite
kaffe.
Du tänkte på alla de gånger du sträckt din hand för att smeka mig.
Jag var med dig i affären idag, dina armar började värka. Jag önskar att jag kunde ta några paket år dig, jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig.
Jag var med dig när du besökte min grav idag, du sköter den med sådan omsorg.

Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.
Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln.
Försiktigt la jag min hand på din arm, log och sa: "Det är jag"
Du såg så fruktansvärt trött ur när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida, att
det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.
Jag säger uppriktigt till dig: "Jag lämnade dig aldrig, mamma"
Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då......i kvällens
stillhet förstod att jag var hos dig.
Dagen är över....Jag ler när jag ser dig gäspa och säga:
"Gud välsigne Dig, vi syns imorgon"
När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan kommer jag dig
till mötes, och välkomna dig, och då kommer vi återigen att gå sida vid sida.

Det är så många saker jag vill visa dig, här finns mycket att se.
Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje.....
kom sedan hem för att stanna hos mig.

författare okänd

Älskade Marcus, det ögonblicket har jag inristat i min hjärna. vårt möte, den dagen jag tar mitt sista andetag. Hur du kommer i mot mig älskade son,med ditt vackra leende.Du tar mig i din famn och jag kramar och kramar dig. Älskade son det skall bli en lycklig dag, På återseende min älskade son. puss och kram från mamma tills vi ses igen.

BOKTIPS / Hugo har åkt på en solstråle upp

 HUGO HAR ÅKT PÅ EN SOLSTRÅLE UPP

                                    AV MIA MARTES

Så blev det en bok i alla fall! Förlusten av min son skapade kaos och förvirring som krävde omstrukturering på många plan. Skrivandet blev ett sätt att hantera det obegripliga.

Tänk så många gånger jag kört in på P-platser utefter vägarna och tagit fram min skrivbok! Det är med goda formuleringar som med vackra bilder; de måste fångas i flykten.

Jag vill dela med mig av en oerhört smärtsam erfarenhet och mitt syfte är att öka förståelsen för något, som många tycker är så svårt att prata om. Jag vill att ni ska se smärtan och paniken men också hoppet. Det går att skapa ett nytt liv om man måste. Det har vi gjort. Vi värderar det inte i bättre eller sämre; bara annorlunda.
Mia Martens (Hugos mamma)

Boken kan beställas här

www.litenupplaga.se/210

Min fina vän Mia , underbara, kloka och roliga Mia har skrivit en underbar bok om sin otroligt söta son Hugo, som åkte upp på en solstråle till himlen.

Rekommenderar varmt Mias bok och hennes sätt att skriva.

Tack fina Mia för den fina helgen, så fint att du kan ta dig hit till Skåne på våra träffar. Love you gumman

Boktips / omsluten av ljuset

OMSLUTEN AV LJUSET MED BETTY J. EADIE

En berättelse om den djupaste och starkaste nära dödenupplevelse någonsin. Vet inte hur många gånger jag läst denna boken, men den är lika underbar varje gång. Jag rekommenderar denna boken varmt. Boken kan köpas i bokhandeln eller lånas på bibloteket

BOKTIPS / älskade Jennifer

ÄLSKADE JENNIFER

en bok av Dagmar Wallin

En av mina vänner har skrivit denna boken till Minne av sin dotter Jennifer, som mördades 2001'

Det här är en kärleksförklaring till en mördad dotter.Boken växte fram ur djupet från en avgrund fylld av sorg, saknad, hat och besvikelse.

Hur mycket våld ska behöva ske i samhället innan det blir tydligare lagar och hårdare straff?

Tänk efter före.Sker det bara en förändring om ministrarnas barn råkar illa ut, eller....?

Boken väcker starka känslor som kärlek, glädje och sorg.Den lockar till både skratt och tårar.

Det som hände Jennifer är en sann mardröm som inte ska behöva hända någon.

Vi är många som kan påverka samhället och makthavarna, men anstränger vi oss tillräckligt ? Det saknas äkta agerande och civilkurage.Det saknas mod att ta bort ögonbindlarna och våga se verkligheten.

Författarinnan är Jennifers mamma Dagmar Wallin, vars budskap är att få människor att vakna och tänka efter ... före.

Jag Marie-anne Thörnström lärde känna Dagmar, när jag miste min son. Jag träffade även denna otroliga kvinna i Stockholm. En kämpe, som vågar säga ifrån.En kvinna som inte saknar mod att ta bort ögonbindlarna och våga se verkligheten och debattera i den.

Jennifers mördade dömdes till fängelse, några år senare blev han själv mördad, på en permission." som sagt det kommer alltid tillbaka när man gör något ont mot en annan människa."

www.ja-stiftelsen.se/

På denna länken kan boken beställas

En ängels sång till sin mamma / att leva vidare utan sitt barn

LJUSET INOM DIG (Text/Musik: Linda Almö)

En ängels sång till sin mamma

Mamma, min mamma se vad jag kan
jag kan nu gå och jag hoppar lite grand
för mina vingar de bär mig
varthän jag än vill
Flyger dit där du är
och följer ditt liv
Fast du inte ser mig
så är jag alltid där
någonstans runt om dig i universums stora sfär

För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind,tittar till dig och flyger ner
och ger en puss på din kind
Jag samlar dina tårar
och fyller på vår brunn
vars vatten blir till regn
som landar på din mun
och tränger in i din själ
för att läka de sår som gör så ont, av saknaden
av att du inte får ha mig intill dig
närhelst du än vill ge mig all världens kramar,
vad jag än vill och lite till

För du vill visa din kärlek ge mig allt så fint, men mamma,
din kärlek känns från jorden o ända hit
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här
Titta - det är min mamma!
och hon håller mig så kär
Jag lyser utav stolhet som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten när det släckts i varje hus
För jag är den stjärna som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom dig som alltid stannar kvar

Andra sidan/ att leva vidare utan sitt barn

ANDRA SIDAN


Jag står vid havet.
Det ligger ett skepp vid kajen.
Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen.
Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder.
Jag står och ser på det när det glider i väg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten.
Just då hör jag att någon vid min sida säger:
Nu har han lämnat oss.
Lämnat oss för vad?
Bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden.
Detta att han har blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att han lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar:
  Här kommer han! 

okänd författare

Boktips/ Inte trodde jag att Svante skulle vara död så länge

Nästan 9 år efter sin son Svantes död, kommer Olle Bergman ut med en ny bok. Precis som i förra boken, så berättar Olle direkt från sitt innersta hjärta.Han är en otrolig författare och kan vända sig till både föräldrar som mist sina barn och till de som vandrar bredvid

Boktips 2 / att leva vidare utan sitt barn

PAPPA SVANTE ÄR DÖD av Olle Bergman

Min fina vän Olle Bergman har skrivit denna boken när han miste sin son Svante. Detta var den första boken jag läste , efter att Marcus dött. Och jag kände så väl igen mig i sorgen och saknaden och kärleken till sitt döda barn.När Olle beskriver, hur han tror att detta kommer på något vis att ordna sig, så känner jag så väl igen mig. man tror inte att ens barn har dött, utan man tror att det är en film. Olle Bergman skriver mycket bra, han är verkligen en författare som skriver direkt från sitt hjärta. Denna boken rekommenderar jag starkt.

Olles ord ( Jag gråter varje dag, ibland kommer det tårar också)

Han delger, oförbehållsamt, andra drabbade föräldrar vad som kan vara normalt i en onormal situation. Olle har skrivit denna bok i förhoppningen att den skall utgöra en hjälp till andra föräldrar som hamnat i samma situation som hans egen."För mig är det viktigt att få prata om Svante. Många försöker undvika att tala om Svante, i tron att det gör mig ledsen. Till dem vill jag säga: Jag är alltid ledsen, men det bästa stöd jag kan få är att ni pratar med mig om Svante!"

Boken kan beställas på Febe 0736-237 551.

Pris 100:- kr + porto.

Boktips / Till Minne Av Marcus

                             

INTE TRODDE JAG ATT JAG SKULLE SKRIVA EN BOK OM MIN LIVS VÄRSTA MARDRÖM. Men min son Marcus ville något annat från andra sidan. Min son kom till mig i en dröm, jag såg han så klart och tydligt. Lika vacker som han alltid var stod han där och log sitt vackra leende och sa. " MAMMA, jag vill att du skriver en bok till minne av mig, men du måste köpa en ny data först". Dagen efter ringde jag min bror som har data affär och berättade om min dröm. Jag kommer i dag fixa en data till mig, för jag måste skriva boken till minne av Marcus.Det blev en bok TILL MINNE AV MARCUS- en bok om att mista en älskad son. Jag la ut den på eget förlag,tog ett banklån och på Marcus lillasyster och prinsessas födelsedag stod jag då på bokförlagets kontor hos högsta chefen och hämtade mina böcker. Det var en konstig känsla.

Min bok har sålts i Sverige, Norge, Finland och Usa och jag har medverkat i tv, tidningar och flera radioprogram på grund utav min bok, där jag berättar direkt från mitt innersta hjärta om den mardrömmen som jag hamnade i den 7 oktober 2002 när min förstfödde och älskade son dog.Boken är en självbiografi och skriven från dagen då marcus dog ,Följ mig på min mardrömsresa genom de tre första åren i helvetet.

Några kommentarer som jag fått om min bok

 Hejsan Marianne!
 
Vad bra att slantarna kommit in...
 jag har hunnit läsa halva boken...jag kan inte förstå
hur det är att
 tappa ett barn men jag kan föreställa mig hur hemskt det
måste
 vara......
 Jag blir så gripen av det jag läser att jag
gråter....detta är ju vad vi
 föräldrar fasar för mest...att tappa ett barn...
 Det är en fin bok och en underbar kärlekförklaring till
Marcus...din
 fantastiska pojke...som trots allt är med dig varje
dag....han är
 garanterat jättestolt över mamma :)
 
Jag är helt säker på att vi fortsätter att vara med den
dagen vi går
 över till andra sidan...

En fantastisk bok
 
Tack för att jag får ta del av din bok och tankar
 
Kram/Rose-Marie

Hej!

Tack så väldigt mycket för boken. Den är utläst o omläst! Mycket bra!!!! Tack för att du vill dela med dig av dina upplevelser o din sorg! Jag är säker på att Marcus ser o är med dig,överallt!

Ha en skön midsommar o ta hand om dig!

Kram I massor

Nina

Hej Mari-anne

Först vill jag börja med att beklaga din stora förlust och din stora sorg efter din vackra son Marcus.Jag har själv inte mist något barn, så jag vet absolut inte hur det känns.Men att bara tänka tanken att jag skulle mista någon av mina pojkar, får mig att börja darra i hela kroppen.Det är en otäck tanke, men jag kan plocka väck den, och det kan inte du.Det är inte meningen att man skall mista ett barn.Och jag hoppas att jag aldrig i hela mitt liv får uppleva det.

För två veckor sedan fick jag låna din bok om din son Marcus av en arbetskamrat.Hon har heller inte mist ett barn, men har ändå köpt boken av dig.Vi kom att prata om böcker i vårt fikarum och då började hon att berätta om dig och din fina bok som du har skrivit.Dagen efter så fick jag boken och började läsa den.Mari-anne, jag har läst många böcker i mina dagar, men jag har aldrig blivit så berörd någon gång av en annan människas liv.Jag grät mig genom hela boken.Ditt sätt att beskriva din stora sorg och den stora kärleken som du har till dina barn visade mig vilken otrolig människa du är.Och du skriver så otroligt fantastisk bra. Just dikten brevet från himlen till min älskade mamma gick rätt in i mig och jag vet inte hur många gånger jag läst den, så nu kan jag den nästan utantills.Jag har också hittat din hemsida och din blogg och går nu in på dina sidor varje dag, bara för att läsa vad du skriver.och din fina bok, ja den lånas nu ut till flera på min arbetsplats, och du och din bok disskuteras i vårt fikarum.

Tack käraste Mari-anne för den fina boken du har skrivit om din älskade Marcus. Jag önskar dig all välgång och lycka, och jag hoppas att du trots all sorg får ett underbart och fint liv här på jorden tillsammans med dina fyra barn och din ängel Marcus.

All min heder till dig och en stor kram från Kristina

               

Hej!

Din bok kom idag och jag har läst den.underbart vacker.
Tack så himla mycket att du ville dela med dig av alla känslor och din stora saknad.
Både du och Marcus har en plats i mitt hjärta för alltid.
Många varma kramar!

//Linda

Jag tog förresten upp vad de i krisgruppen tyckte om din bok och det var idel rosor till dig. De hade läst och gråtit, nån hade inte klarat av att läsa den klar. De tyckte om dina dikter och dina berättelser om alla små tecken. Du skriver som en riktig författare, skulle jag säga till dig!
Kramar om dig.  Gunilla

Ja jag har verkligen träffat en fantastisk kvinna ett par timmar idag. Underbart att återse henne. Hoppas verkligen att vi kan göra om detta. Denna kvinna fyller en med värme trots all den sorg hon har och detta fantastiska jobb hon gör.
Boken ska jag läsa, bara dammsuga och torka golv innan för sen lär det inte bli något mer gjort.
Tack snälla du för att jag fick träffa dig, och jag tyckte det var mycket trevligt att återse dig, man önskar ju att det hade skett på grund av något annat och inte detta hemska. Hoppas du förstår vad jag menar, tror nästan det annars får du säga till mig.
All Heder till dig.
Tänker på dig och kramar om dig

 Ja så har jag läst en bok som heter " Till minne av Marcus" skriven av hans underbara mamma Marie-anne Thörnström.
FINNS INGA ORD. VET INTE VAD JAG SKA SÄGA FÖR TÅRARNA BARA FORSAR.LÄST NONSTOP. KÄNNER BARA EN ENORM ÅNGEST INOM MIG, MEDKÄNSLA VET INTE HUR JAG SKA FÖRKLARA DET. MEN JAG VET ATT JAG HAR SMÄRTA I BÅDE KROPP OCH SJÄL.VARFÖR? VÅGAR INTE TÄNKA TANKEN HUR JAG SKULLE ORKAT OM JAG MIST ETT AV MINA BARN ELLER BARNBARN.STÄLLER MIG FRÅGAN; HUR SKULLE JAG ORKAT, HUR SKULLE JAG REAGERAT OCH SKULLE JAG ÖVERLEVT?
JAG VET INTE!
LJUS ÄR TÄNDA ÖVERALLT SOM VANLIGT HÄR NÄR MÖRKRET FALLER OCH MINA TANKAR GÅR TILL DESSA PERSONER.TYVÄRR HAR JAG INGA ORD. MEN JAG FINNS HÄR SKA NI VETA.
BOKEN ÄR, JA DET GÅR INTE ATT FÖRKLARA MAN MÅSTE NOG LÄSA SJÄLV.
MEN DEN ÄR SÅ ÄKTA. FRÅGAN KOMMER HELA TIDEN; VARFÖR?????
BETYGSÄTTA DEN? JA DET GÅR INTE FÖR DET FINNS INTE ORD FÖR DET.
TACK FÖR TIMMARNA MED DIG INNAN JAG SATTE MIG MED BOKEN OCH JAG HOPPAS VERKLIGEN ATT DET BLIR FLER TILLFÄLLEN. DIN VÄN PIA

Fler kommentarer finns på denna länken

www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/text_layout_1_T1_R1.htm

Boken kan beställas på mejl

marie-anne.t@tele2.se

Brevet från himlen till min älskade mamma

           

Jag började tidigt skriva brev från marcus i änglarnas stad till hans mamma här på jorden, det var ett sätt att kommunicera med honom. Mitt skrivande har hjälpt mig, och jag vet i mina brev att det är han som ger mig orden att jag inte skall ge upp här på jorden. En av mina första dikter, som jag läser väldigt ofta och som jag tycker mycket om är denna.

BREVET FRÅN HIMLEN TILL MIN ÄLSKADE MAMMA

Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.

Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.

Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.

Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.

När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.

Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.

Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.

Skriven av
Marie-anne Thörnström den 21-4-2003

mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad