En av de personer som skriver otroliga dikter direkt från sitt hjärta, är min vän Marianne, mamma till Micke som blev mördad 2001. Vill dela med mig av en av hennes dikter
Trodde dina ord hade tystnat Trodde dina ord hade tystnat för att aldrig höras mer men jag hör dig ju hela tiden om allt och i allt som sker Din vuxna mörka stämma ur barnets späda bröst från jollret av dig nyfödd till målbrottsbristnings röst Omgiven av det sagda det hörda, det som var men hur det är i nuet ger du mig inga svar Du säger mig så mycket jag hör dig dygnet om alltid ur det som varit aldrig i vad som kom Ändå, min älsklings, älskling att så här få höra dig gör att jag kanske kan vänta, tåla mig Till stunden då vi åter tillsammans är igen och svaren mig blir givna ur sanna kärleken Marianne Valladolid .gif)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar