Mitt liv i mitt förra liv

En gång var jag en mamma med fem levande barn, en mamma med alla de bekymmer och all den glädjen som det är att ha barn.Jag älskade att vara mamma till mina fyra pojkar och min flicka.Vi var en sportfamilj och åkte land och rike runt med tält, sovsäckar och spritkök. Jag köpte till och med ett tält med tre rum och kök.Ni må tro jag var stolt över mitt tält.

Jag jobbade och de små barnen var på dagis.Marcus som var duktig på och lagade mat , överaskade väldigt ofta med mat på bordet, när jag kom hem. Fattar inte hur han kunde trolla med köttfärsen varje gång. När han lärt sig baka scones på hemkunskapen i skolan.. då fick vi nybakade scones med någon köttfärs till. Gott var det.

Minns hur jag brukade komma runt hörnet på vårt hus och musiken med tupack och bob marley skränade i hela kvartert. det första jag gjorde var att springa in och sänka musiken och sen skällde jag på honom . Marcus det bor faktiskt andra i huset som inte gillar att höra så hög musik. Ofta fick jag till svar DET ÄR LUGNT MORSAN.

Ja tänk vilka snälla grannar jag hade, aldrig ett klagomål på mina barn. Nej de barnen är så snälla och artiga. Ja, ja skenet bedrar ibland.Precis som alla andra ensamstående och arbetande föräldrar hade jag många bollar i luften.Många gånger var det tufft, men det gick.Tonårspojkar som gick i luven på varandra , men som i nästa stund satt sida vid sida och spelade spel. Tänk vad jag egentligen var lycklig. Vi hade ett hem, mat på bordet och en säng att sova i. Vi var lyckligt lottade, fast vi hade våra bekymmer. Alla hade ju inte tak över huvudet och kunde äta sig mätta,

Då i det livet som jag levde så var jag lycklig. Jag brukade alltid säga till mina vänner. Jag älskar livet, det är min drog.Ja jag älskade verkligen livet och för det mesta hade jag ett leende på läpparna och sjöng, ja det gjorde jag alltid.

Kommer ihåg när Marcus en dag kom hem med sin bästa kompis. Han var nog 15. och både han och kompisen hade köpt beiga seglarhattar. Tuffa killar skulle de ju vara. I handen hade Marcus en liten låda och jag undrade förstås vad det var i den. Snälla mamma sa han , denna kan väl få stanna. Vi gick in i djuraffären och där var det en liten musunge som skulle bli orm mat. Mamma jag räddade den  från ormen och köpte den för 5 kronor. Oh herre gud , jag som var livrädd för möss. Den stannade några veckor, tills jag ordnat ett nytt hem till den.Och Marcus var nöjd , han hade ju räddat den från ormen.

Och igelkotten som Hans kompis berättade om, som låg stilla mitt på vägen och marcus tog av sig jackan och bar igelkotten in i buskarna.

Ja du lilla underbara son, du var verkligen något alldeles, alldeles speciellt. Älskar alltid dig