Var uppe tidigt i morse och tog en promenad till stan med hundarna. Var och handlade lite blommor och gravljus. Sen träffade jag min dotters vän som precis fått en liten dotter. Oh vilken underbart söt liten flicka. Gjorde två fina blommstergrupper och åkte ut till min mamma och gav henne en av dem. Och där var ju min lille gullplutt,Leon. Så fort jag kommer in så kommer han mot mig med väldens leende och bara sträcker sina armar mot mig.Att få vara med honom några timmar, det ger mig sådan otrolig glädje. Han är så speciell och go denna lilla pojken och jag känner ett så starkt band till denna ljuvliga lilla ungen. Han ger mig glädje och jag känner verkligen glädje, när han sträcker sina armar mot mig och ger mig världens leende.
Så kom Leons mamma och min brorsdotter, så hon fick den andra blommstergruppen. Har känt mig glad idag. När jag gick ut nu i kväll så gick jag och tänkte på min Marcus och då gråter jag inombords.
Han fick inte finnas här hos oss mer än i 20 år. Han fick inte träffa Leon och han fick inte själv bli pappa.
Om 14 dagar skulle han fylla 26 år, och det är den värsta dagen på hela året. Den dagen som en gång var den lyckligaste dagen i mitt liv.
Avslutar med Olle Bergamns ord.
Jag gråter varje dag, ibland kommer det tårar också
Kram från marie-anne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar