Ett positivt tänkande ger oss möjligheten att leva vidare

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har
alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade
han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'. Han var en naturlig
inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade
om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken
av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur
lyckas du?' Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:
Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja
att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' Varje gång det
sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det.
Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig,
kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de
positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet. 'Säkert,
men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag. 'Det är det', svarade
Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje
situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur
folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra
eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt
liv. Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag
företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på
honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara
reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en
allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars
operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset
med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då
jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag
ha varit tvillingar. Vill du se ärren?' Jag avböjde erbjudandet om att se
ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under
olyckan. 'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade
Kalle. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'. 'Var du inte
rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag Kalle fortsatte:
'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå
bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i
läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon
stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något. Vad gjorde
du då?', frågade jag. Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig',
sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja', svarade jag.
Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag
tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag
till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin
fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att
leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer
för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'.

                             

Detta är väl en tänkvärd berättelse

Jag har alltid varit en positiv människa. har levt mitt liv som jag velat och har varit tacksam över mina fem barn, att vi haft ett hem, mat på bordet och mycket kärlek och skratt. När jag miste Marcus. Så försvann allt det positiva. Jag ville bara dö själv. Men jag tog ett val, och det var att kämpa vidare här på jorden och tack vare min positivitet så är jag här i dag. Det finns dagar i mitt liv fortfarande som är jobbiga, Jag saknar min son varje dag. Men jag har bestämmt mig för att leva här på jorden till jag tar mina sista andetag. För då vet jag att jag gjort det rätta och då möts vi igen min Marcus och jag . Och jag kan höra hans ord när han kramar om mig och önskar mig välkommen hem.

" Mamma du klarade det".