I dag vill jag tända ett ljus för Linnea Persson, dotter till min fina, goa och underbara vän Catarina. Vi träffades när våra barn lämnade denna jorden och har tillsammans genomlidit denna mardrömmen, men också gett varandra styrka att leva vidare på jorden i tron på en andlighet att vi en gång möter våra barn igen.
TILL MINNE AV LINNEA PERSSON
1988-10-19-2003-01-27
Denna dikten har jag skrivit och tillägnat catarina och Linnea, den dagen som Linnea skulle fyllt 18 år
Fjärilen och jag
I skogens djup
Jag söker mig ut
För att finna lite ro
i min sargade själ
I skogens tystnad
hörs stilla fågelsång
och det daggvåta gräset
glittrar i solens sken
Jag vänder mitt ansikte
mot himlen den blå
och andas djupt in
av skogens andliga atmosfär.
Så kommer den vackraste
fjäril jag sett
Så kittlande och stilla
den intar min hand.
Dess vingar lyser mot mig
i de vackraste färger,
jag aldrig har skådat
och då vet jag.
Den vackraste fjäril
jag någonsin sett
kommer från själarna
eviga plats.
Den kommer med
en kärleksfull hälsning
och fyller min sargade själ
med ett lugn och en ro.
Stilla, så stilla
sitter vi där,fjärilen och jag
I ett budskap av kärlek
i skogens tysnad.
Så lyfter den vingarna,
tittar på mig
och flyger så högt
upp i himlen den blå.
Ett tecken av kärlek
fyller min själ
för jag vet att du finns
så nära, så nära.
Skriven av Marie-anne Thörnström
mamma till Marcus 82-02
den 18 / 10 -2006
tillägnad Catarina och Linnea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar