DEL 2 EN OTÄCK HÄNDELSE Detta jag nu tänkte berätta är en konstig och väldigt otäck upplevelse som jag var med om när jag var en 7-8 år. En upplevelse som varken jag eller min mamma någonsin kommer att glömma. Min mamma hade börjat arbeta på en stor fabrik, efter att varit hemma fru i många år. Hon träffade där många nya vänner , och en dag frågade hon mig om jag ville följa med hem till en av hennes arbetskamrater. allt sådant tyckte jag var kul, att få lära känna nya människor. Kvinnan hade två pojkar om hon hade något mer barn minns jag inte.Vi satte oss i mammas röda folkvagn och körde. Arbetskamraten bodde en bra bit från vår stad och mitt inne i skogen och jag minns att det var väldigt kusligt att köra där, för det var bara skog. Vi kom hem till dem och jag kände bara ett stort obehag för den ena pojken. Jag blev rädd för honom och ville absolut inte leka med honom. Jag satt bredvid min mamma vid fikabordet, och ville bara därifrån, jag ville bara hem.Min mamma var lite småirriterad på mig och jag vågade ju inte säga rakt ut att jag tyckte det var ett otäckt hus och att barnet gav mig en stor rädsla. Efter några timmar i detta huset, så var jag överlycklig att min mamma lyssnade på mitt tjat, så vi satte oss i bilen och åkte hemåt på den otäcka skogsvägen. Helt plötsligt ser vi en figur i strålkastarljuset, i lång mörk dräkt och kåpa över huvudet. Vi vet båda vad vi sett och jag minns så rädd jag var, mannen bara försvann och fast jag tittade både bakåt och framåt så var han helr försvunnen. Än i dag fast det är över 40 år sedan så minns både min mamma och jag denna händelsen och vi vet vad vi såg. Jag följde aldrig mer med till huset och jag ville aldrig mer i mitt liv träffa denna pojken, som jag blev så fruktansvärt rädd för. Min mamma fick senare ett nytt jobb och bekantskapen med arbetskamraten rann ut i sanden. Åren gick och jag fick barn och flyttade från staden, och en dag fick jag ett telefon samtal från min mamma. Ett samtal som jag blev otroligt äcklad och rädd för. Denna pojken som jag hade varit så rädd för och som gett mig så otäcka känslor hade dömts till 10 års fängels för att han mördat flera flickor. Min fråga var, märkte jag detta? varför blev jag så rädd för en människa jag aldrig träffat? och vem var mannen och varför såg vi honom just där? jag har min egen tolkning av denna händelse, och med åren har jag lärt mig att lyssna och använda min magkänsla. känner jag ett obehag i magen, ja då gör jag inte vissa saker.
måndag 28 januari 2008
Finns det ett liv efter döden del 2 / att leva vidare utan sitt barn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar