Finns det ett liv efter döden del 6/ att leva vidare utan sitt barn

              

DEL 6

För ca 30 år sedan så dog min älskade kusin i en olycka. Jag sa alltd när jag var liten att jag hade tre storebröder, fast jag bara hade en biologisk så var mina två kusiner, mina bröder. De var alltid hemma hos min mamma och pappa och jag älskade dessa roliga killar som var fulla av upptåg. Det var en stor sorg när min ene kusin dog 39 år gammal, i en olycka , där han fick ström genom hela kroppen.

denna fruktansvärda begravning, där han efterlämnade två tonårsbarn och sin fru. Jag bodde vid denna tiden i en annan stad, men när jag åkte hem till min hemstad, så brukade jag gå till hans grav.

10 år senare dog en av mina bästa vänner i en hjärntumör och även då var jag med på begravningen.

När min Marcus varit död i ca två år så fick jag en måndag, bara en känsla att jag skulle åka till min kusins grav och min väns grav dagen där på. De låg inte så långt ifrån varandra , men på två olika kykogårdar.

Jag köpte varsin fin blomma och åkte först till min kusins grav, som jag nog inte besökt på 10 år. Det första jag tänkte när jag kom fram var, så fint min faster och farbror har det på graven fortfarande fast det gått så länge. När jag också såg att min kusin hade exakt likadan gravsten som min Marcus, så tyckte jag det var underbart.

Vi hade valt samma gravsten till våra barn, med så många års mellanrum.

det var flera tända ljus och fina buketter på graven, och jag satte min

bukett på graven, och jag satte min blomma och tände ett ljus.Nu såg jag på datumet och såg att min kusin hade fyllt 60 år dagen innan, alltså på måndagen , det var därför det var så mycket tända ljus. Satt en stund och pratade med honom , och körde sen i väg till nästa kyrkogård, där min vän låg. Jag satte min blomma och tände mitt ljus och jag blev helt chockad när jag såg att han skulle fylla 60 år dagen efter på Onsdagen. Hur hade jag kunnat passera in att besöka två gravar, där den ene fyllde 60 år på måndagen och den andra 60 år på onsdagen och här stod jag då på tisdagen. Ja inte är det en tillfällighet, utan jag är säker på att det var ett tecken från både min kusin och min vän, att nu får du åka till våra gravar för vi fyller 60 år.