Har suttit en stund på balkongen.Tänt mitt ljus och tittat upp mot himlen och funderat. Tänk jag som för några år sedan inte ville leva längre. Jag som ville följa min son upp i evigheten. Jag som aldrig trodde att jag skulle kunna leva igen. Men i mina tankar vill jag vakna till en ny morgon. Satt och tänkte på Marie Fredrikssons låt TRO. Och känner orden att jag vill verkligen leva och tro på en framtid.
Minns när jag blev sjuk för snart ett år sedan och fick sådan dödsångest. Trodde att jag skulle dö och jag ville inte. Nej jag vill vara kvar här , här hos mina underbara barn. Jag vill vakna på morgonen till en ny dag och veta att min Marcus där uppe i evigheten ler mot mig och tycker att jag klarar det bra, med hans hjälp. Jag vill att min Marcus ska vara stolt över mig och att han den dagen när jag tar mitt sista andetag på jorden, och han möter mig med sitt vackra leende, och säger " du klarade det mamma".
Jag vill att mina andra fyra barn skall vara stolta över mig , för att jag tog mig upp en bit i taget från det svarta hålet.
Livet blir aldrig som förrut. För en del av mitt hjärta är alltid borta.
Men jag vill klara av livet tillsammans med mina älskade barn här på jorden, och med min Marcus i änglarnas stad.
Och jag kommer alltid att gråta mina tårar för det barn som jag inte har kvar här på jorden. Älskar dig Marcus in i din evighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar