Hittade detta underbara videoklipp på Annikas blogg. Mina tårar rinner och jag känner en saknad i kroppen efter min son. Jag är stark, men ibland hugger kniven i bröstet på mig.Och även den starke blir svag ibland. Jag saknar honom så och önskar att han var här nu. Ibland blir jag så liten, och jag blir rädd för människorna i min omgivning. Önskar att det var lika vackert och kärleksfullt här på jorden , som det är i änglarnas stad. Allt som hänt nu har tagit så mycket energi från mig. Känner mig trött och sliten.
Saknar dig så min älskade son
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar