torsdag 14 augusti 2008

Jag har en ängel

        

Jag har verkligen en ängel som vakar över mig. I går berättade jag att mitt företag skulle upphöra och 200 personer kommer att bli arbetslösa. Visst det är tråkigt, men inte det värsta för mig.

I dag när jag kom till jobbet fick jag ett positivt besked. Vår avdelning är uppköpt och ska bli ett nytt företag. Och jag skall vara med i detta från början. Känner att detta blir ju så kul och vilken positiv vändning för oss.

Vi är ju inte många på vår avdelning, så det är ju synd om de andra som jobbat inom företaget i många år och nu blir arbetslösa.

Satt och tänkte häromdagen. Det har gått 5 år och tio månader sen jag miste min son. den dagen föll jag ner och krälade i avgrunden. Jag blev otroligt sjuk i min sorg och jag ville inte leva längre. Jag miste all livsglädje som jag alltid haft inom mig. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna riktig glädje igen, och jag trodde aldrig att jag skulle få ett bra liv igen.

folk pratade om sorgeår, att det först året är värst. Men det kan jag skriva under på. Det gäller inte när man mister ett barn. När ett år gått så trodde jag att det skulle bli bättre och jag minns hur jag väntade på någon sorts belöning. Jag hade ju gått i denna mardrömmen i ett helt år. Ingenting hände, Jag blev deprimerad, grät alltid. gick med solglasögon på vintern , för att mina tårar bara trillade. Det gick två år och jag började förstå lite att min son skulle inte komma tillbaka. ALDRIG MER

Jag började förstå att jag aldrig mer skulle få se honom här på jorden.

MITT BARN, han var borta från alltid. Det gick tre år och jag förstod nu att så här skulle det vara för alltid. ALDRIG mer någon Marcus. Jag har de senaste åren jobbat mycket ensam med mig själv. jag tänker positiva tankar, jag vet att han finns i änglarnas stad och han hjälper mig och ger mig styrka. Han är min aldeles egen ängel och jag älskar honom lika mycket som jag alltid har gjort

Jag känner glädje i dag.men det blir en sorts sorgglädje, för jag får ju inte dela min glädje med Marcus.Men det är så här nu och jag jobbar varje dag för att göra det bästa av dagen.

 Men det tar mycket lång tid att ta sig upp när man mister sitt barn. Och det kommer alltid att finnas en sorg av saknad efter sitt eget kött och blod. sitt eget älskade barn

Jag älskar dig Marcus puss och kram tills vi ses igen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar