Finns det ett liv efter döden DEL8 /att leva vidare utan sitt barn

                   

                                     DEL 8

Bara några dagar efter att Marcus dött så hittade jag föreningen Febe på nätet, det är en förening för oss som mist våra barn. Jag mötte en kvinna på Febes gästbok , som också nyligen förlorat sin son. Vi skrev till varandra och sen började vi ringa till varandra. vi kunde sitta mitt i nätterna, skratta hysteriskt , gråta och skrika och hjälpa varandra andas.Hennes son Matias hade omkommit i en tågolycka tre veckor innan marcus.

Efter 8 månader så skulle vi då för första gången träffas, Jag hade åkt 40 mil för att för första gången träffa min syster. Det blev ett möte så känsloladdat och fint, och jag visste att när hon kom springande och vi föll i varandras armar, så var det en vänskap som aldrig skulle splittras.

Vår vänskap har bara blivit starkare med åren , vi har stöttat och hjälpt varandra och tuija är mer som en syster än en vän. Vi har band som aldrig kan suddas ut.

Dagen efter så skulle vi då besöka Matias grav. det var jag, tuija och min vän Catarina här från Skåne , som hade åkt med mig upp.När vi kommer fram till kyrkogrinden, så känner jag någon som puttar mig i ryggen. jag går framför de andra två, svänger vänster, höger och vet bara det som puttar mig i ryggen, kommer att leda mig till matias grav. Jag kommer bakifrån och lägger handen på hans gravsten, tittar på de andra som kommer en bit bort och ropar, här ligger Matias.

Jag förstod inte själv , just då. jag bara stod där helt förrvirrad och catarina och Tuija bara tittar på mig. Hur kunde du veta var Matias låg?

" jag vet inte"

Senare berättade de hur jag i rask takt bara gått i från dem, bara svängt in på gångar och gått rakt fram till matias grav och catarina hade frågat Tuija. Ja men hon har väl aldrig varit här?

Nej det är första gången.

Ja detta är en upplevelse som vi väldigt ofta pratar om och ingen förstod hur jag kunde hitta.

I dag är jag säker på att Matias och marcus är tillsammans i änglarnas stad och säkert var Matias ivrig att visa mig sin grav eller vad var det annars.

För mig har vänskapen som jag hittat med andra mammor, som också mist sitt barn, betytt otroligt mycket för mig.Många av dessa kvinnor har blivit mina vänner för livet.

Vi har en otrolig respekt för varandra, och vi har ett band som binder oss tillsammans.För vi vet precis vad den andra talar om. Jag har varit på mycket träffar med andra föräldrar. Flera stycken har jag arrangerat, för att vi skall få träffas och mötas i sorgen.och snart är det dags för en träff igen och denna gången vet jag att det kommer att bli något aldeles speciellt