Fick ett mejl från en annan författare om min bok

                   

Fick ett mejl från en annan författare som läst min bok. Blir så tacksam att min bok där jag berättar om den värsta händelsen i mitt liv, hjälper så många andra. Inte bara de som mist utan också andra.

Tack goa Lena för denna fina recensionen

Jag vill bra skriva lite om vad jag tyckte om din bok.

Den är så stark i ditt sätt att berätta. Hur du faktiskt tror att du håller på att bli galen ibland. Galen av sorg ja men inte "på riktigt! Jag får en sådan stark bild av Marcus i din beskrivning och av alla bilderna på honom, vilket vackert barn han var J, en unge i sina bästa år som bara försvinner. Det är ofattbart och en förälders värsta mardröm.

Min bror tog livet av sig, det läste du säkert i min bok, och därför har jag upplevt det på nära håll. Hur mamma blev riktigt sjuk och aldrig hämtade sig igen. Hon hade ju inga fler barn hemma som hon måste ta hand om så hon släppte livet. Du var tvungen att ta hand om dina 4 barn som fortfarande bodde hemma! Att du orkade.

När du berättar om hur poliserna kommer upp mot trappan med beskedet så ryser jag. För en period när min yngste mådde dåligt så var det min största rädsla och jag hoppade många gånger när det ringde på dörren och jag inte visste vem som skulle stå utanför.

Dikten som heter Jag har vandrat tusen mil, den älskar jag. Den beskriver så tydligt kampen att fortsätta och fortsätta trots att man egentligen inte kan det.

Du beskriver även tydligt alla procedurer som behövs omkring en begravning. Allt från att ta farväl till att stenen kommer på plats och det ger nyttig kunskap om hur det egentligen går till. Bra även med alla upplysningar och telefonnummer till stödföreningar, framför allt Febe.

Jag tycker alla som mist någon hastigt borde läsa din bok. De gäller inte bara de som mist sitt barn den är lika viktig om man mister en bror, syster eller make, maka.

Jag tycker du är stark som orkat skriva och dela med dig i din sorg. Att glömma och gå vidare som vissa sagt till dig är så ofattbart dumt så jag häpnar. För man vill inte glömma och man ska inte glömma, men att livet går vidare, ja det gör det på något konstigt sätt!

Även mina vänner har försvunnit för sorg skrämmer, folk blir rädda. Jag sörjer inget barn tack och lov men har andra svåra sorger som jag behövt bearbeta.

Tack för den fina recensionen om min bok, Livet är den väg du redan går

Kramar i massor

Lena Klarasdotter