.jpg)
Många människor i dag tar sina liv. Att ta sitt eget liv är nog ofta en stor skuldkänsla för de anhöriga. Man har i många år döljt detta, inte vågat prata om det och då tror jag att skammen blir värre för de anhöriga.
Min bästa vän Janne tog livet av sig när vi var 19 år. Jag fattade ingenting. Jag var den sista som träffade Janne och vi satt i min lägenhet och delade en flaska vin och pratade om livet. Vi var båda djupa människor , och med honom kunde jag prata om allt. Jag skulle upp tidigt och jobba och när kvällen blev sen, så sa jag till janne att jag måste upp tidigt i morgon. Jag minns hur vi kramade om varandra i hallen som vi brukade. Sen pussade han mig på kinden och sa vi ses i morgon. Vi sågs aldrig mer Janne och jag. Han gasade ihjäl sig den natten.Åh vad jag var arg på honom. Hur kunde han göra så mot mig. Vi som skulle sitta på ålderdomshemmet tillsammans och dricka mellanöl och röka Marlboro. En gång i månaden besöker jag Jannes grav och tänder ett ljus, och jag förstår fortfarande inte VARFÖR ?
Då talade man inte om självmord, som man gör i dag. Flera kvinnor bloggar om sina barns självmord och jag tycker det är bra att man öppnat upp så mycket med detta. Barn och ungdomar tar livet av sig för att de mår dåligt. En av mina sorgevänner berättar öppet om sin dotters självmord i aftonbladet. Här kan ni läsa artikeln
www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4080899.ab
Jag önskar att det fanns mer resurser för att få unga människor att inte må dåligt, så de slipper välja denna utvägen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar