TRO, HOPP OCH KÄRLEK

Hittade detta i min tidning i dag och vill lägga ut det här på min blogg, så ni andra får läsa det. Visst är det så här. Vi går igenom livet med glädje och sorg

   

TRO, HOPP OCH KÄRLEK

Livet

 

Någon har dött i natt. Någon har tagit sitt sista andetag. Någonstans blir morgontidningen inte hämtad idag. Någonstans finns den som skall ta emot ett sorgligt bud. Någon har vakat i natt, suttit stilla i natten, oroats, väntat, hoppats.



Någon har fötts i natt. Någon har lämnat sitt trygga mörka innanhav där han plaskat omkring i nio månader, inte kunnat se eller vetat något om livet utanför och fått sin näring genom en tunn livlina. Nu är livlinan avklippt. Någon har tagit sitt allra första andetag. Bländats av ljuset.

Någon har tagit emot det lilla barnet. Någon har gråtit glädjetårar över livet. Någon har älskat i natt, någon har blivit slagen.

Många har legat vakna i natt; i ångest över sin ensamhet. Någon har varit orolig, bekymrat sig. Någon har vankat fram och tillbaka i natten, bärande på gråtande barn. Någon har fått sin nattsömn störd. Någon har oroligt väntat på sitt barn i natt. Att det ska komma hem. Mobiler har ringt i natten. Mammor som oroar sig, ungdomar som roar sig - bara en liten stund till.



Somliga har arbetat i natt, funnits till för oss andra, förlöst mödrar. Satt dropp, räddat liv; fraktat gods; övervakat staden.

De flesta har sovit i natt. Drömt. Drömmar har bearbetat tankar och känslor.

Morgonen är här. En ny dag. En annan dag än den igår. Något litet kallare – kanske, men annars likadan. Eller helt olika beroende på vad natten fört med sig.

Vi stiger upp duschar klär oss. Dricker vårt morgonkaffe. Bläddrar i tidningen. Åker iväg till våra dagliga sysslor. Nickar lite till grannen. Möter varandra i den nya dagen. Morgontrötta människor på bussen. Lågmälda eller tysta. Vi ser varandra på utsidan. Utan att ana vad var och en bär med sig efter natten.



Bakom tillrättalagda ansiktsdrag finns drömmar, tankar, fantasier. Där finns tillbakahållen gråt eller skratt. Någon bär på eftervärmen av en saknad vän.

Någon är förtvivlad bakom svarta ögonfransar.

Vi vet inte så mycket om vad den andre bär med sig i sina hemliga rum. Vet Gud? Finns det något innersta rum dit inte ens Gud når?

Jag vet inte. Men jag tror att Gud finns hos var och en som gråtit i natt, som har oroat sig, som har vakat eller sovit i natt.

Jag tror att Gud finns i vårt tomrum, i vårt liv. Jag tror på en Gud, som skrattar och gråter med oss och bor inom oss och i allt utanför. Jag tror på en Gud som lever med oss, också när vi dör.

Susanne Englund