Det är snart 6 år sedan som jag miste min son. Under dessa åren har jag bett till Marcus att han skall ge mig styrka att klara av att leva utan honom. Jag känner varje dag att han är med mig i varje andetag som jag tar. Han finns vid min sida och puffar på mig in i livet igen. Och jag börjar våga leva i livet igen, fast på ett annorlunda vis.
När marcus dog var jag övertygad om att jag skulle sitta resten av mitt liv på ett mentalsjukhus med en tvångströja på mig gungande på en stol. Men jag är kvar i livet tack vare Marcus hjälp från andra sidan och mina älskade barn här på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar