En ledsen liten pojke

Gud går runt med barnen på de vackraste ängarna bland alla de vackra
blommorna. De lyssnar på den vackraste musiken och fågelsången. Alla
är lyckliga och det fattas ingenting för dem.

De saknar inte sina mammor och och pappor och syskonen. De vet att alla deras kära kommer till dem snart och de få träffa alla sina kära. Och de har ju redan fått träffa många av deras kära ,som hade gått dit före dem och väntade på dem.
Barnen har nya vänner och de är lyckliga. Alla har ett levande ljus i
handen.

Helt plötsligt ser Gud en pojke, som sitter ensam och ser ledssen ut.
Hans ljus brinner inte. Gud går till pojken och frågar honom, varför han
inte är med de andra barnen. Gud undrar, varför hans ljus inte brinner.

Pojken svarar Gud:

Mitt ljus släcks av mammas tårar och jag är ledssen
för att min mamma, som är kvar på jorden saknar mig så mycket, att hon
bara gråter. Min mamma förstår inte, att vi har det så underbart här
uppe och att hon inte behöver vara orolig för min skull.

okänd författare