Älskar dig

     

              

Kan Man någonsin förstå att ens barn inte lever längre på denna jorden.Nej jag tror inte det.Det har gått fem år och fem månader sen min son gick bort.Och i dag förstår jag att jag nog aldrig kommer att förstå detta fullt ut.Det finns en polett i min hjärna som aldrig kommer att trilla ner, och den behöver inte göra det heller.Jag får försöka flyta med i detta som blev mitt nya liv.Hålla näsan över vattenytan när jag kan och sjunka till botten de dagar som jag gör det.Det är bara att följa med och inte försöka kämpa i mot. Här i mitt nya liv, som inte jag valde.

Jag tror på ett liv efter detta, och jag tror på att min son finns i änglarnas stad.Där är han lycklig och där väntar han på mig. För han är det bara en sekund, för mig är det ett helt liv. Men huvudsaken är att jag kan intala mig att min son mår bra och det vet jag att han gör där borta i änglarnas stad.

Jag tänker fortsätta mitt liv här, med ett ben i döden där min stora son finns , och ett ben i livet där mina andra fyra barn finns.Trots att min son inte finns här , så älskar jag honom precis lika mycket som jag alltid har gjort. Älskar dig in i evigheten puss och kram Marcus tills vi ses igen