Nominerad till vardagshjälte

                      

Hittade detta mejlet i dag, där en av mina finaste vänner nominerade mig till stadens vardagshjälte för 3, 5 år sedan. Blev så tacksam när jag läste detta. så jag vill dela med mig av det.Vinnare blev en av mina bästa vänners mamma.Min bästa vän dog för 3 år sedan i en bilolycka och det var Mammans andra son som hon miste. Jag blev otroligt tacksam för att det var hon som vann , för så mycket som hon gjort i denna staden i många år. Hon var en värdig vinnare. Jag stod och såg när hon fick ta imot priset på scenen , då för 3, 5 år sedan och mina tåra rann.

Här är min väns motivering om mig till vardagshjälte

Glad för att du kan känna som du gör...och roligt att det blev Rolands mamma som blev vinnare.

Här är min motivering...

Det finns en stor anledning för mig att uppge Marie-anne Thörnström som nomineringsförslag till "Vardagshjälten", kategori vuxen.

Denna lilla, kloka och varmhjärtade Kristianstadbo ger otroligt mycket av sin kraft och sin kärlek till ungdomar runt om i landet.

Marie-anne miste sin 20-åriga son för 1,5 år sedan och kämpar på i livet för hans goda minnes skull och för sina andra 4 barns skull.

Hon har en minnessida för sin son på ungdomssajten Lunarstorm, där spridningen av hennes tankegångar har stor slagkraft. Vädligt stor. Många, många ungdomar går dagligen in och läser hennes dagböcker, där hon beskriver sin kärlek till sina barn, sin sorg över sin son och uppmanar människor att följa sitt inre och måna om kärlek. Hon får ständigt bekräftelse på att hon når ut, för hon får väldigt mycket gensvar, tacksamhet och en hel del frågor genom privatmail. Medvetenheten om livets skörhet ökar...och det är bra. Hjälper ungdomarna att plocka fram en mjukare sida hos sig, som kanske i längden gör att de hanterar konfliktsituationer på ett mer ödmjukt sätt. Med små medel måste vi visa att vi lyssnar och TROR på de unga. På så sätt känner de sig delaktiga och känner förtroende för samhället, och därigenom kan vi kanske bryta en hård trend. Vi vet inte hur konsekvenserna blir av Marie-annes agerande, men vi vet att det i alla fall inte är fel...Kärlek och godhet är aldrig, aldrig fel!!! Det kan flytta berg...

Många har tackat för hennes ord och säger nu att de börjar förstå sina egna föräldrar och vidden av att man ska vara rädda om varandra. Hur fort livet kan vända...

En kille som mådde så dåligt i sin vardag, ville göra slut på sitt liv, säger att han börjat se ljusare på tillvaron sedan han börjat läsa hennes inlägg och maila med henne. Många känner som honom.

Många ungdomar mår så dåligt i dagens kyliga klimat och behöver vuxna som goda och tillitsfulla vägledare. Jag anser att Marie-anne är en osynlig vardagsängel (hon liknar en också), som på nätet, varje dag, fångar upp unga som bär på livsfrågor, förvirring, vrede och kanske sorg. En hel del är syskon till ungdomar och barn som också dött en för tidig död, och inte har någon att prata med. Då finns Marie-anne där...

....och det bara sprider sig. Hur mycket hon gör kan vi kanske inte mäta, men stort är det.

Det kan vara små enkla meningar som fyller en människa med framtidstro, bekräftelse, glädje och tacksamhet. Detta är ingen punktinsats mot våldet, utan små, små steg som sprider ringar på vattnet. En attitydförändring i samhället, och det behövs. Vuxna som är goda förebilder och ger sig tid för förvirrade ungdomar behövs. Marie-anne behövs.

Marie-anne jobbar också ideellt med en föreningar för föräldrar som mist barn, där hon i samma anda fångar upp föräldrar som mår dåligt och behöver omtanke och bekräftelse i sin situation. Att möta någon som förstår.

Jag anser att Marie-anne är en värdig vardagshjälte, som jobbar MOT våldet, genom att jobba FÖR kärleken. Med små steg...

Jag lärde känna Marie-anne för snart ett år sedan. Vi fann varandra eftersom vi båda mist barn och är båda kontaktpersoner i FEBE-Skåne.

Jag kan inte berätta så mycket om Marie-annes tidigare liv, men vet att hon har fått kämpa en hel del innan också. Hon är en öppen, modig, "knäpprolig" och otroligt generös människa som inte är rädd för att ingripa när något negativt sker. Hon har en positiv sida med sig som såklart har fått sig en törn efter Marcus död. Samtidigt som hon ska bära denna övermäktiga sorg, ger hon ändå så mycket av sig själv till andra. Det kallar jag generositet, storhet och ödmjukhet.

Din vän Catarina