För föräldrar som mist barn

                            

Den 7 oktober 2002 när jag miste min älskade Marcus, så hamnade jag i ett stort svart hål. Jag miste all livsgnista, och trots att jag hade fyra barn till så kunde inget barn jämföras med sonen som jag miste.Jag sökte på internet och hittade föreningen FEBE, en förening för föräldrar som mist sina barn
www.febe.net
Att få prata med någon som själv levde i den mardrömmen som jag själv befann mig,gav mig styrka. Jag var inte ensam. Så många gånger som jag såg mig själv i framtiden inspärrad på ett mentalsjukhus, med en tvångströja , gungande på en stol.
I januari 2004 startade jag tillsammans med min fina vän catarina upp Febe Skåne. Vi har varit i tidningar och gjort allt för att få igång ett nätverk. vi har hjälpt många människor. i fyra år har vi kört en gång i veckan i ur och skur för att starta upp våra möten. Många samtal har jag fått uppleva under dessa fyra åren. Många har köpt min bok som jag skrivit och kännt igen sig i mina tankar om hur det är att förlora sitt barn. Har fått positiv respons. I dag håller vi vårt sista möte i febe skåne. Jag kommer fortfarande ha jourtelefon, kommer att ordna privata träffar och finnas till hands för de föräldrar som mist barn. Det har gått över fem år sedan jag miste min marcus och på något vis försöker jag varje dag att hitta ett sätt att leva utan honom. ibland går det bra och ibland faller jag ner i det svarta hålet, då min saknad och sorg skriker i min kropp.Vi har försökt få andra att hjälpa till med febe , men tyvärr.Så några fler träffar blir det inte utan små träffar som kommer att ordnas privat.

.Ett stort TACK till alla fantastiska människor jag träffat under dessa åren. En del av er har blivit mina bästa vänner

Senare i kväll kommer jag att lägga in bilder då vi tänder thailänska rislampor och skickar upp dem i himlen till våra älskade barn i änglarnas stad