fredag 22 maj 2009

Finns det ett liv efter döden ?

 

DEL 7

Efter marcus död, så förstod jag att jag öppnade upp mitt inre väldigt mycket, Jag kände ofta Marcus smeka mig på kinden eller längst armen , och jag kände hans eu de cologne. Lagerfelt, som alltid hans morfar också använde. jag läste alla böcker om döden, livet efter detta och om hur det var där borta i andevärlden , där min son fanns. Marcus kom ofta till mig i drömmarna , ibland var han liten och ibland var han 20 år och han skrattade alltid sitt vackra leende. Han såg så lycklig ut, och jag började förstå att han var fri där uppe i andevärlden.

Marcus var när han levde en busig kille med glimten i ögat. Han var väldigt lugn, men han gillade sin sjuka humor och att småjäklas, och helst med mig. Och det fortsatte han med från andra sidan.

Jag ville gå till ett känt medium ,så jag och en av mina bästa vänner som förlorade sin dotter Linnea, tre månader efter Marcus, beställde en tid hos Jill Petersson. Medium , känt för förnimmelse av mord. Det tog ett år innan vi fick en tid. Men den dagen vi körde upp till kungsbacka, så var vi väldigt spända båda två. Vi möttes av en underbar kvinna, och fast jag var spänd så kände jag mig genast trygg med henne. Det var min vän som beställt tiden till oss båda och det enda hon visste var vad vi hette.

Jag började, och ganska med detsamma berättade hon att hon hade en ung man mellan 20-25 år, så började tårarna trilla på henne och hon sa." han ger mig så mycket kärlek till dig , så det är din son som är här". hon berättade om hans död, om att han varit lite förvirrad och förstod inte att han var död, så han hade varit mycket hemma. Visst har det hänt märkliga saker hemma frågade hon mig? och det hade ju hänt massor, för jag vet att jag ofta tänkte precis när Marcus dött, att han förstå inte, därför är han här hemma och gör alla de saker som han gjorde när han levde.Hon sa namnet Marcus, för det gav han henne.Jag var helt chockad, men jag kände också när jag satt med mediumet att han fanns i rummet.

Han berättade om sin tauering som han hade på sin arm, som han ritat själv och fått av mig i födelsepresent.

han berättade om kompisen på T som hade skuldkänslor för hans död, för han gick hem och sov efer festen istället för att vara med Marcus. jag skulle berätta för bästa vännen att han inte skulle ha skuldkänslor, det var inte hans fel.

Han berättade om stenen som han lagt på sin grav till mig. Den stenen som jag , när jag en dag kom ner till Marcus grav, såg och bara visste att jag skulle ta hem den för det var ett tecken från Marcus. stenen ligger fortfarande på hans minnesbord , och där kommer den alltid att ligga.

Hur visste hon allt?

Jo Marcus var där.

Han ville att jag skulle tänka på en gammal skolkamrat till marcus , som han var mycket med när han var 12 år. Jag hade inte sett eller hört något från honom på 8 år. Han skulle senare kontakta mig, och då tänkte jag på vad Jill hade sagt.

Hon berättade om drömmen jag haft, när marcus kom till mig och ville att jag skulle skriva en bok, och hon berättade att boken skulle säljas i många exemplar och hjälpa många människor.

Ja denna sittning var helt otrolig.Det var så mycket hon sa, och allt stämmde.Jag spelade in allt på ett band.Och ibland tar jag fram bandet och lyssnar och då känns det som jag sitter i ett samtal med Marcus.

Det som chockade mig mest var när hon sa. nej detta kan jag inte säga, detta har jag aldrig varit med om från andra sidan. Så säger hon ett ord till mig från Marcus och då bara vet jag, att det är han.DETTA KUNDE HON INTE VETA.Jag kan säga att jag då började skratta, och jag skrattar gott när jag lyssnar på bandet och hon säger detta. När han sa detta ordet när han levde, så sa jag alltid . sluta Marcus , du är faktiskt snart 20 år. så tyckte jag att han var barnslig. Men nu när jag fick höra honom säga det från andra sidan, ja då skrattade jag.

Det var en underbar sittning och min vän fick också kontakt med sin dotter. när vi åkte hem , så stod det en skylt restaurang, och vi körde in, för att vi skulle äta en bit mat, innan vi fortsatte hemåt. Vi log båda två när vi kom fram till Mammas Restaurang.

Visst var det ett underbart tecken från våra barn att avsluta vår dag på just MAMMAS restaurang

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar