Varning för känsliga läsare

             

                                       MÖTET

Kvinnan som ligger i den vita sängen är gammal, Hennes förrut långa ljuslockiga hår, har blivit vitt av åldern, hennes kinder och panna är rynkigt av åldern, men hennes blåa ögon är fortfarande lika varma och kärleksfulla och fulla av liv.Hon ligger i sin egen vita säng, ombäddad med sitt gammla ängla lakan och sina änglakuddar. Runt om hennes säng står hennes fyra barn med hennes svärdöttrar och sin svärson, hennes barnbarn och ett av hennes små barnbarnsbarn tultar runt på golvet.Hon ser kärleksfullt på sina barn och hon ser äkta sorg i deras ögon.De vet precis som hon att det är nära nu.Hennes barn vet att det inte dröjer länge nu förrän hon inte kommer att finnas hos dem längre.Hon kommer snart att ta sitt sista andetag här på jorden.

Hon tittar så kärleksfullt på sin familj, och hon vet att hon tog det rätta beslutet, då för 40 år sedan.Då när hon miste sin livslust och inte ville leva längre, då när hela hennes liv ramlade rakt ner i ett stort helvete.För sina fyra barns skull så valde hon att stanna kvar, och hon har aldrig ångrat det.De har under åren gett henne så mycket.Desssa fyra underbara barn som varit hennes ljus i hennes mörker. Hon har glädjs med dem i livet, uppmuntrat dem och alltid funnits där med sin kärleksfulla hand. De har gett henne barnbarn, och hon har glädjs med dem och hennes blåa ögon har tårats av glädje av att få uppleva barnbarnens första steg, första ord, första skolavslutningen , studenten, bröllop och också barnbarnsbarn.Hon valde rätt trots sin stora sorg som hon burit på i alla år. Hon valde att stanna i livet.

Hon hör sina barns röster, de är fyllda av kärlek, men också av skräck.De hade alla ställt upp på att närvara vid sin mammas dödsbädd, det var så hon ville ha det.Dö med sina älskade runt omkring sig, hemma i sin egen säng.Hon hör sin modiga dotters röst. " Mamma du får lov att släppa taget nu".

Och hon vet att det är dags.hon har vetat det ett par dagar nu, för hon har sett honom så tydligt nu.Så tydligt har hon aldrig sett honom under årens lopp.Han har besökt henne under fyrtio år.Hon har mött honom i drömmar, han har suttit vid hennes sängkant, smekt henne över kinden och gett henne styrka från andra sidan.Men de senaste dagarna har han tillsammans med sina syskon stått så tydlig och klart vid hennes säng.Hon har sett att han är lika vacker som han var då när han lämnade henne,Hans vackra leende är lika underbart som det var då när han log mot henne här på jorden.

Hon har väntat på detta mötet i 40 år, och hon har hela tiden vetat att det skulle inträffa.Hon har alltid vetat att när hennes liv på jorden var slut , när hon tog sitt sista andetag, då skulle de mötas igen i änglarnas stad.Och det var dags nu.Hon visste att han skulle möta henne, där i ljusets tunnel.Hon hade vetat det i fyrtio år och nu var det dags.Hon hörde sin vackra och kloka dotters ord igen." Mamma, du får lov att släppa taget nu, han väntar på dig".Hennes blåa ögon tittar sig runt en sista gång.Hennes blick håller sig kvar en stund hos var och en.Hennes vackra söner, underbara män och familjefäder.Hennes underbara svärdöttrar som gett henne hennes ljuvliga barnbarn.Sin vackra kloka dotter, så många fina stunder de delat tillsammans, sin snälla och ordentliga svärson, sina vackra barnbarn som gett henne så mycket glädje här livet.Och hennes lilla barnbarnsbarn, så vacker med sina vackra bruna ögon.Hon viskar tyst. " Jag älskar er alla och kommer alltid att finnas hos er, och glöm inte att vi alla ses igen".

Kvinnan sluter sina blåa varma och kärleksfulla ögon, och drar sitt sista andetag här på jorden.Hon svävar upp och ser sin familj, där nere.Hennes söners och sin dotters tårar, som rinner ner för deras kinder. Hon vill liksom förr pussa bort deras tårar och trösta dem.men hon kan inte.Hon kämpar för att sväva ner, och hon ger en sista puss på deras kinder.Hon ser sin ene son smeka sin kind, där hon nyss pussat honom och tittar lite konstigt omkring sig. Hennes andra två söner tittar chockat på varandra,I en stilla tystnad hör hon deras tankar " vad var det ?". Hennes blick stannar på sin dotter, och hon sitter där och ler med tårarna rinnande ner för kinderna. Hon vet att det var hennes mamma. som pussade henne på kinden.

Kvinnan ser ner på din kropp, hennes skal som ligger i den vita sängen med de blåa ängla lakanen, hon ser så fridfull ut.Hon tittar en sista gång på sina barn och sin familj, och vänder sin själ mot ljuset. Hon svävar in i den ljusa tunneln, och hon ser honom på långt håll. Han svävar i mot henne, och hon känner en sådan otrolig kärlek och värme.Hon ser hans vackra leende, hans utsträckta händer och glädjen som lyser i hans vackra ögon. Han tar henne i sin famn och hon gråter av glädje och kärlek , när han kramar henne hårt och säger" välkommen hem Mamma."

Skrivet av Marie-anne Thörnström den 14 juni 2008

Mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

Det är så här jag hoppas att det blir den dagen jag tar mitt sista andetag på jorden. Detta är bara en fantasi berättele som jag skrivit, om hur jag önskar att det blir.