En liten saga
SAGAN OM MAMMAN OCH ANDEN
Det var en gång en lycklig mamma, som levde med sina fem barn.Hon älskade sina barn,det var hennes allt och hon hade vigt sitt liv åt dem.Hennes fyra pojkar var busiga, med glimten i ögat och älskade allt var sport hette.Flickan var mer lugnare.Familjen var ganska bullrig och stökig, det hördes verkligen när de kom under glada skratt eller något syskonbråk.Livet var inte alltid perfekt, men mamman var en positiv människa som försökte vända det negativa till något positivt.och på något sätt löste det många problem.Mamman själv tyckte att hennes barn var de mest speciella och vackraste barn i hela universum.Som många andra mammor var hon väldigt rädd om sina barn, och hennes mardröm var att något skulle hända hennes barn.Tankarna fanns där då och då, som en orolig och beskyddande mamma.
En dag hände det som inte fick hända,mardrömmen blev verklig.Mammans äldsta son dog.Livet blev helt kaotiskt.Mamman klarade inte av sina andre barn, hon bara grät och grät.Hennes liv var inget liv längre.Saknaden efter hennes son var så stark, så hon föll så djupt ner i ett stort svart hål.Hennes överlevnadsmekanism som hon haft i många år slogs i bitar, hennes ögon förlorade sin glans, och hennes hjärta gick i tusen bitar.Hon var död i en levande kropp. En människospillra av sitt forna jag.Hon var ingenting längre och livet hade förlorat sitt värde, hennes barnaskara var bruten och vad hon än gjorde, så skulle hon aldrig få sitt barn tillbaka.
Dagarna,veckorna och månaderna gick och överallt gick livet vidare för andra människor, men inte för mamman. Hon letade överallt efter sitt barn, hon skrek ut sin sorg och sin smärta och i hennes hjärta kändes det som att halva hjärtat var borta.Hon hade sån smärta i sin kropp av sin sorg att hon ibland inte ville vara med längre.Men hennes överlevnadsplikt mot de andra barnen tvingade henne vidare på sorgens och helvetes väg.Hennes liv delades upp i ett liv före och ett liv efter.Ett liv utan sin son och sin egen glädje, som hon en gång känt.
En dag var mamman mycket, mycket sjuk i sin sorg.Hon bestämde sig att åka ut till skogen och bara gå och skrika ut sin smärta i sin ensamhet. Skogen som hon kom till var tät av gran, det luktade kåda från träden och ett tag kunde hon känna en lugn tillfredställelse av den mörka skogen, precis som den sade henne något speciellt, men vad?Ju längre hon kom in i skogen, ju mer trollband den henne.Det kändes som hon gick in i ett annat land, ett sagans land.
Plötsligt fick hon se ett starkt ljus, som bländade hennes livlösa och tårfyllda ögon.En omänsklig gestalt tornade upp sig framför henne.En ande som hon bara läst om i de sagor som hon läst för sina barn.Hon trodde hon drömde när anden började prata med henne. Men hon var helt vaken och nu trodde hon på allvar att hon blivit galen av sin sorg.Med mjuk och lugn röst sa anden till henne att eftersom hon var den första mänskliga varelse som kom in i den djupa skogen, så skulle hon få önska sig tre önskningar.Mammans halva levande hjärta tog ett litet skutt av en hoppande glädje.Tänk om hon kunde få sitt barn tillbaka, tänk om livet kunde bli som förrut.Tänk om hennes hjärta fick bli helt igen.Hon lovade sig själv att ta chansen.
Med en förvånadsvärd klar röst önskade hon av hela sitt hjärta och hela sin kropp att hon skulle få sin son tillbaka.Tyvärr, sa anden jag är så ledsen men jag kan inte väcka de döda, jag kan inte återföra dem till jordelivet, men jag kan berätta att de har det varmt och skönt och mycket kärlek där de är.Mammans hoppfullhet sjönk tillbaka,men det var ändå en liten tröst att veta att hennes son hade mycket kärlek runt omkring sig.Mammans andra önskan var att hennes andra fyra barn skulle få leva ,och få ett bra liv. Tyvärr kan jag inte heller uppfylla detta eftersom jag inte kan rå på döden, det kan ingen.Mammans mod sjönk och anden såg in i hennes tårfyllda ögon och sa.Kan du inte önska dig en miljon eller ett nytt hus, något som jag kan uppfylla till dig.Mamman tittade anden djupt i ögonen och sa. Jag vill inte ha ett nytt hus och jag vill inte ha en miljon, jag skulle aldrig bli lycklig av att få det, när jag inte har mitt barn hos mig.Men det finns en sak jag faktiskt önskar när du nu inte kan ge mig mitt barn tillbaka, och inte heller kan garantera mina andra barn livet.Ge mig en enda genväg från detta förbannade helvete som jag lever i, ge mig en enda väg att komma bort från min saknad, min sorg och min ångest.
Kära lilla mamman sa anden, jag kan tyvärr inte uppfylla denna önskan heller till dig, för det finns ingen genväg, för det som du går igenom. Det enda du kan göra är att så smått lära dig att leva med din sorg och din saknad.Det är svårt, men det är tyvärr din enda möjlighet, och du har inget val. Så försvann anden.
Mamman trodde först att hon drömt, men upplevelsen var så tydlig att hon förstod att det hon så hett önskade skulle aldrig upplevas.Hon kunde leta, sörja och sakna sitt barn och älska honom livet ut, men hon visste att i jordelivet skulle hon aldrig få tillbaka sitt barn.Hon visste också att hon var tvungen att lära sig att leva med sin smärta, än hur ont den gjorde, så fanns det ingen genväg.Mammans liv var säkert bestämt så här, någon annan förklaring hittade hon inte.Och en dag när mammans liv var slut på jorden så skulle hon få återse sitt älskade barn i en värld av kärlek.
skriven av
Marcus mamma Marie-anne Thörnström
.jpg)
.jpg)
.gif)
.gif)
.jpg)
.gif)
.jpg)
.jpg)
.gif)
.gif)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.gif)
.gif)
.jpg)
.gif)
.gif)
.jpg)
.gif)
.jpg)
.gif)