Detta är inte Englas begravning för mig

Skulle inte titta på Englas begravning, men ändå går jag in och sätter på tv. Sätter mig och börjar titta. Oh Herre Gud, när jag ser den vita kistan, blommorna och alla dessa människor, så kastas jag tillbaka till den 18 oktober 2002. Den dagen då jag begravde min son Marcus. Känslorna slår i mot mig och tårarna rinner ner för kinderna. herre Gud denna panik, när de drar mig in i kyrkan till min sons vita kista och jag bara skriker. " inte min Marcus ". Nej jag stänger av tv, detta vill jag inte vara med om nu. Jag vill inte se en barn begravning på tv. För mig blir det för starkt.Tänder ett ljus för alla barn, ungdomar och andra nära och kära som finns i änglarnas stad, även för alla de vackra änglar jag mött här på jorden.