Äntligen en liten stund framför datan. Har gått och gått i dag i det fina vädret med hundarna. Träffade en av mina vänner som jag inte träffat på länge. Faktiskt så hade vi det lite ihop för många många år sedan, när vi var i femtonårs åldern. Vi blev så glada att se varandra och pratade och pratade. Han berättade att han hört att jag mist min son och vi pratade lite om det. Så tittar han på mig med tårar i ögonen. Ja sånt glömmer man aldrig vännen. jag minns varje dag hur jag höll min två dagar döda son i famnen, för 18 år sedan. Och fortfarande tänker jag på honom varje dag. Jag visste inte detta att han mist sitt lilla barn.
Fast vi stod där och båda hade en djup sorg efter våra barn, så var vi så glada att se varandra. han berättade att han var en hejare på att laga mat och bjöd faktiskt hem mig. Ja kanske vi äter en middag i hop någon dag. Vem vet.
Mina tankar i vårt samtal var. Den dagen man blir mamma eller pappa så öppnar man sitt hjärta och släpper in en av de vackraste kärlekar.Kärleken till sitt barn.Den dagen ens barn dör, då stänger man ju inte sitt hjärta, utan hjärtat blir ett öppet sår av en oändlig kärlek, sorg och saknad.
Jag och min dotter är i dag barnvakt åt Marcus fina väns lilla dotter. oh denna lilla tjej ger mig så otroligt mycket kärlek. nu har min dotter gått ut en stund med henne i vagnen , så att hon somnar. för den här lilla tjejen vill inte missa något, hur trött hon än är.Satt i soffan och tittade på min 20 åriga vackra dotter, hur hon så ömt och vackert håller denna lilla flicka i sin famn och vyssar och sjunger för henne. mina känslor blir så starka av bilden av dessa två, så mina ögon tåras.barn och djur kan göra underverk med oss människor. Nu skall jag bara blogga runt en stund, sen blir det en stund framför tv.
Vill önska er alla en fin lördagskväll
kram från marie-anne
.gif)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar