Att växa som människa i sorgen

                  

De senaste fem åren har jag jobbat mycket med mig själv. Jag har gått in i mig själv. Jag har mött min sorg och panik i en oredig galenskap, och gett mig in i situationer som gjort så förbannat ont , så jag legat i fosterställning och skakat. Jag har mött min smärta och tömt ut andetag av vrede, bitterhet, sorg, saknad och mycket mycket mer.Jag har skrikit i skogen, kramat träd av rädsla och saknad, när jag har förstått att min son aldrig mer kommer hem. jag har ljugit för mig själv att han är på resa och snart kommer hem. Bara för att få andrum i sorgen.Men jag har också tillåtit mig att skratta. Skratta för att jag tyckt något varit roligt, och jag har tänkt varje gång, nu skrattar Marcus också.

Min starka tro på livet efter detta, har hjälpt mig mycket. det är inte bara en tro i dag. För JAG VET.Jag vet att min Marcus och jag ses igen.

Tänker ofta "Tänk om jag fått vara den människa jag är i dag och fått ha min son hos mig". Då hade jag haft ett underbart liv.Men jag växer i sorgen. Jag vill dela med mig av kärlek och värme till människor direkt från mitt hjärta, att visa att kärleken segrar över falskhet och ondska.Finns några människor i mitt liv som jag inte tycker om. Deras falskhet, deras onda egenskaper och att försöka visa värme med onda avsikter. Dessa människor har jag själv valt att ta avstånd från för att de ger mig negativ energi.Men jag skickar tankar med värme och kärlek till dem, för att de kanske en dag ser att man inte kommer någon vart med falskhet: Det finns bara en som jag inte skickar kärlek och värme till och det är mannen som lurade i min son starka värktabletter när han var full, så han dog.Men jag tillåter inte i dag att mina tankar tar upp honom som person, för då blir jag arg.

I dag mötte jag en gammal bekant i affären. hon miste sin mamma för 1 månad sen, En god och varmhjärtad kvinna på över 80 år.Så sa hon till mig." detta är det värsta som man kan vara med om, att mista sin mor". Jag svarade inte, Hade det varit för tre , fyra år sedan så hade jag sagt nej , det  värsta är att mista sitt barn. Jag stod tyst och lyssnade, och mina tankar vandrade i min hjärna. Detta är hennes sorg, detta är hennes svåraste ögonblick.Då behöver jag inte börja prata om min sorg.

Jag skickar er alla så mycket kärlek och värme, säg något fint till någon i dag. Var rädda om varandra.Man kan aldrig säga Jag älskar dig för många gånger. Berätta för era barn, era vänner och de människor som ni tycker om hur mycket ni älskar dem. Och skicka varma och positiva tankar till en i dag som ni inte tycker om. Kanske vi kan heala varandra med positiva och kärleksfulla tankar.

Med all kärlek och värme från Marie-anne

Ta gärna med dig ljuset och sprid kärlek och värme. För med små ringar på vattnet av kärlek , så kanske vi kan göra något underverk

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1199092

Besök gärna min hemsida

http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/