Måste bara berätta om en episod som jag var med om i Söndags. Åkte till affären för att handla och helt plötsligt råkade jag på en av mina gammla vänner. En av de som drog när Marcus dog. Hon stannade och började prata och började berätta om sina barn. Hur är det med dina barn då frågade hon mig till slut. Jo då det är bra och jag berättade lite kortfattat om vad de gjorde och sa sen och Marcus , han är fortfarande lika död som han var för 7 år sedan.Kan erkänna att jag stirrade henne rakt i ögonen när jag sa det, med en stor gnutta ironi.
Men Marie-anne svarade hon, jag trodde faktiskt att du glömt och gått vidare. Du ser så fräsch och trevlig ut. HOppsan tänkte jag, hon är fortfarande en sån där struts som sticker huvudet i sanden.
Fortfarande utan att släppa blicken från hennes ögon och med ett leende på läpparna fick jag riktigt till det.
- Du gamle vän, jag vet att jag ser fräsch och trevlig ut, men att glömma Marcus det kommer jag aldrig att göra, precis lika lite som jag kommer att glömma att du försvann från mig i min värsta stund. GOD JUL på dig
Ni skulle bara se hennes min.
Sen vände jag på klacken och gick. Jag var tvungen att smyga in bland böckerna och stå och fnissa för mig själv en stund. och jag är helt säker på att nästa gång vi träffas , så kommer hon att göra precis som hon gjorde när Marcus dog och när hon träffade på mig. Låtsades att inte se mig eller tittade åt ett annat håll. Men jag fick iallafall säga det som jag just då kände och det kändes så jävla bra.
Kram på er alla från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad och aldrig någonsin glömd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar