onsdag 5 mars 2008

En andlig naturupplevelse

Hittade detta som jag skrev för något år sedan, och vill dela med mig av en enorm naturupplevele som jag hade för två år sedan

Åkte nu i morse ut för att jag skulle tvätta bilen, men innan dess åkte jag ut på Näsby fält. Det är ett fint ställe där man kan släppa hundarna ,lite skog och öppna gläntor. Går ur bilen med hundarna , vädret är så otroligt. Jag går och allt är så stilla , solen är varm och mycket, mycket stark. Hundarna busar runt om kring och jag andas in den otroligt friska luftan. fyller mina lungor med svag, och kall luft.
plötsligt blir jag stående framför en liten skogsdunge. Jag ser en stor fågel som flyger runt i cirklar. först tror jag att det är ett litet barn som står på andra sidan, och har en sån där batteridriven drake. Jag står helt stilla och följer fågelns flygande i långa mjuka cirklar. Nej det kan väl inte vara en drake. det är ju en fågel. Jag står blickstilla och mina ögon följer den fantastiska fågeln.

Skall väl tillägga att jag är väldigt fasinerad vid just fåglar, eftersom jag tror att de kommer med budskap från andevärlden.Fågeln flyger närmare och närmare mig, och jag bara står där helt avslappnad och följer med. Följer med i naturens krafter.Jag är tvungen att vända mig sakta mer och mer mot den skarpa solen. och plötsligt står jag och stirrar rätt in i solen.

fågeln är försvunnen både från min syn och från mitt medvetande. Att stå och stirra rätt in i ett skarpt solsken är inte lätt. Men blicken fastnar i det ljusa hålet i mitten, ur hålet i mitten i solen kommer i inpulser blinkande ljus. Tårarna börjar rinna ner från kinderna och min blick är fastnaglad vid naturens fenomen eller.???

Det känns som jag blir helt tömd på energi. mina armar hänger bara ner och jag andas, fyller lugorna med ren frisk luft. vänder mig sedan om . vet inte hur länge jag stått där och tittat in i solen. Men någonting hände där, bara vet inte vad. går tillbaka till bilen och sätter mig, och det känns som jag bytt energi. Ja det låter inte klokt. men jag har ju min andliga tro på denna upplevelse. jag tackar Marcus, jag tackar min skyddsängel och universum för att jag fick se detta.
Det kändes som att ljuset drog ut svag energi i mitt kropp och bytte ut den mot ny.
Känns som enofredinet och serotinet har fått sig en klackspark i rätt riktning. Känner mig laddad och har små glädjeskutt i kroppen.
Jag älskar naturen, jag älskar universum, Jag älskar min ängel Marcus och mina fyra barn på jorden, jag älskar mina vänner och jag älskar mina hundar.
Kanske är det jag som inbillar mig små och stora saker. Men jag tror på det andliga, att vi får kraft av de på andra sidan. jag tror att öppnar man sina sinnen så händer det saker i ens liv, Jag tror på att det finns en kraft som är större än mig själv, jag tror på att Marcus är en högt uppburen själ i änglarnas stad och klarar av att ge mig kraft därifrån.Jag tror på att tron är ofta den som ger en styrka.
JAG TROR PÅ ETT MÖTE MED MARCUS EN GÅNG SENARE I TIDEN; DÄR BORTA I ÄNGLARNAS STAD.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar