onsdag 8 juli 2009

I natt kom polisen

Vilken hemsk grej jag var med om i natt. Jag slumrade till på soffan och vid kvart i tolv gick jag ut på min balkong och rökte en cigg. Satt där på min upplysta balkong med alla mina blommor. har två solcellslampor som lyser hela natten och sen alltid ett ljus tänt i Marcus lykta som hänger på balkongen. Jag rökte min cigg och gick in och borstade tänderna. Balkongen var öppen och jag hör hur min hund börjar skälla. Hade bara en hund hemma eftersom Honey var hos min son och hans flickvän. Jag hör någon som ropar Hallå, Hallå, och jag tänker meddetsamma , det är säkert min son och hans flickvän som har fått för sig att gå upp på kristianstadsdagarna, och ska lämna Honey. När jag tittar ut så står det två poliser utanför min balkong och skriker. " Hallå detta är från polisen, vill du öppna dörren, vi måste komma in i huset". Jag blev helt skräckslagen och min första tanke var , nu kommer de och meddelar att ett till av mina barn är död. Jag blev så chockad så jag bara stod och tittade på dem, medan de upprepade att jag skulle gå ner och öppna. De trodde nog på allvar att jag var sinnessjuk. Till slut sa jag " Jag kommer ". Jag gick ut i hallen , skakade i hela kroppen och sa till min son , det står två poliser som vill att jag skall släppa in dem, jag vill inte göra det. han ringde direkt till sin ene bror och han svarade omgående. Ok då var det bara två kvar, Jag gick skakande ner för trappan och öppnade för polisen och det första jag frågar. " Söker ni Marie-anne Thörnström ", Nej svarar polisen vi skall upp i ett ärende här i huset. Allt rann bara av mig och jag bad poliserna om ursäkt att jag dröjt så länge att öppna , men förklarade att jag för snart 7 år sedan fick ett dödsbud av polisen att min äldsta son var död. Jag vet inte hur många gånger polisen bad mig om ursäkt och förklarade att sånt glömmer man aldrig, men din lägenhet var den enda som var upplyst. och vi visste ju inte. Nej hur skulle de veta att jag är livrädd för polisen, just för att jag är livrädd för att de ännu en gång skall komma och berätta att någon är död. Det sitter för alltid i mitt hjärta och jag vet hur fort livet kan sluta.

Ja det var en otäck upplevelse och jag är tacksam för varje dag som jag får ha mina älskade barn hos mig. Jag tänker aldrig, det händer aldrig mig, För jag vet att det kan hända vem som helst.

        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar